En annans talan...

Man kan inte bara följa sina egna fotspår...

Fick nedanstående  kommentar i gårdagens blogginlägg. Ibland är det bättre att vara tyst och låta andra tala. Som nu t ex...

"JordSvalan 
saknar talan
liksom Koalan

Vår Jord, som Stockholm är byggt på, är som en liten bräcklig eka i ett ändlöst universum. Den kan liknas vid Titanic, den ”osänkbara” oceanångaren, som sjönk när den i full fart körde in i ett isberg. Varningar om att det fanns isberg framför skeppet hade ignorerats. Inte ens när vattnet började strömma in trodde passagerarna att skeppet skulle sjunka. Och de som satt i de fina salongerna såg inte vad som hände. Bara de som var ute, eller djupt nere under däck, såg den hotande faran.
Vi beter oss på samma omedvetna sätt som passagerarna på Titanic. Vi förbereder oss inte inför den oundvikliga kollision som väntar oss med nutidens isberg. Man vill så gärna tro att forskare och politiker (besättningen på skeppet) ska hitta en lösning, så att man själv kan blunda och rusa vidare i full fart, i hopp om att allt ska gå bra.
Men tyvärr; allt går inte bra. På den kurs mänskligheten håller nu finns flera ”isberg” – som vi själva har skapat. Och en kollision med bara ett enda av dem räcker till att ”sänka” denna planet, och förstöra livsnödvändiga miljöer för högre former av liv.

Vi har lämnat över ansvaret för situationen till kaptenen på skeppet, och besättningen, det vill säga: politiker och vetenskapsmän, och den så kallade marknaden som försöker pressa ut så mycket pengar som möjligt ur oss och Jordens resurser. Men det här är en arbetsgrupp som inte kan hantera de nuvarande och kommande problemen. Speciellt inte ”marknaden” som inte styrs av tanken att spara något till kommande generationer. All avverkning av regnskog skulle behöva upphöra nu, för att det ska finnas något kvar för våra barn att hugga ned.
Vi som lever nu behöver vara lösningen, inte en del av problemet. Ingen annan kan lösa de problem som vi är delaktiga skapare av.
Forskarna har inte tillräckligt med resurser och kunskap, för att stoppa den förgiftning och nedsmutsning som pågår.
Och politikerna kan inte göra tillräckligt mycket åt miljöproblemen, därför att om de vidtar någon åtgärd som på minsta sätt påverkar vår ekonomi negativt, så röstar vi bort dem.
Vi vanliga väljare är i högsta grad ansvariga för både skapandet av miljöproblemen och hindrandet av en lösning på dem. Sortera lite sopor kan många tänka sig att göra, men inget som drar ner den nedsmutsande materiella standard vi har.
Och en del försöker gå en ännu kortare väg, genom att förneka att det existerar någon förgiftning av Jorden.
– Öööh, vadå miljö, världen har väl alltid funnits, den kommer att klara sig. Gifterna renar bort sig själva, och haven är så stora, de går inte att förgifta. Och om en del djurarter, växter och träd dör ut så är det inget problem, sådant har alltid hänt.
Ja, men aldrig så snabbt och i sådan omfattning som nu. Vi håller på att förstöra den grund som mänskligt liv vilar på.

Om det ändå vore så enkelt att problemen med vårt spridande av gifter löste sig på egen hand!

Det är tyvärr så att vi behöver börja satsa både pengar och tid på att städa upp efter oss, och skydda det som fortfarande går att rädda.
Vårt milt sagt sinnessjuka sätt att behandla livet här på Jorden är så ointelligent.
Vi förstör det liv som vi är sammanvävda med och beroende av
och de är de små och sårbara som
dör först, nedan vi som finns högst upp i näringskedjan drabbas sist.

Förutom de andra stora däggdjuren som vi redan utrotat eller håller på att utrota.

Roland



Optimisten från
Okänd destination"