Långt kvar...
Har suttit på en kurs idag som handlade om barns rätt och om barnkonventionen bland annat. Det gör mig alltid lite dyster när jag sitter på liknande föreläsningar. Inte det att vi inte tar hand om våra barn och andra barn i världen, utan att vi fortfarande har så svårt att bemöta människor, barn eller vuxna, med naturlig värdighet. Det verkar inte som om man kan dra en anekdot om en liten människa utan att det på något sätt blir fjantigt.
Barn är djupsinniga, seriösa och gillar egentligen inte "larviga" vuxna. Faktum är att nästan inga gillar andra människor som gör sig till. Ändå hamnar man i situationer och på föreläsningar där man tydligen förväntas göra just det.
Fördummande...
1 kommentar:
!
Kommer osökt att tänka på Realist - han återkommer ofta till det ofördärvade barnet.
Skicka en kommentar