Finns Gud?...

Titta där! Nej, för lite skägg...

Ibland när jag tycker att det är dags för en diskussion av det mer djupsinniga slaget brukar jag öppna med frågan: "Finns Gud?". Frågan är inte så ja- och nejig som den låter. Den handlar mer om tolkningar, men kanske mest om ett rent personligt ställningstastagande eller egna upplevelser. Till och med vetenskapen börjar tala om något högre medvetande som styr utvecklingen.

Utgår man "bokens religioner" är det lättare att ta ställning till om man kan ta till sig gudsexistensen, men börjar man lägga in deism, en rörelse som startade på 1700-talet som bara trodde Gud skapat världen men inte verkar i den, börjar frågan bli lite klurigare. Deismen är lätt att koppla till Darwinismen och då är man helt plötsligt inne på en väg där religion och vetenskap går på samma stig. Fan trott.

Men nu kommer man till det mer intressanta i frågan. I min mening finns det ingen religion som egentligen motsäger sig en gudsexistens. Taoismen och buddhismen, som jag lutar mest emot, motsäger inga gudar eller Gud, även om det inte är det centrala i budskapet och egentligen ganska ointressant i sammanhanget. Men ändå, inget gudstvivel.

Naturreligionerna talar man ofta om "Den stora anden", av vissa indianstammar kallad Gichie Manitou eller Wankan Tanka. Även om detta ligger långt från kristendomens Gud, så är ändå tanken väldigt nära. Mest intressant tycker jag som gammal asadyrkare är att det faktiskt också existerar ett högre väsen inom vår fornnordiska religion. Här benämns den Ginregin, ett väsen som står över själva gudarna. Om detta är ett kristligt implement eller inte må vara en öppen fråga, men ändå, en gudsexistens.

Jag vill inte med detta visa att Gud finns, jag vill bara öppna en tanke. Själv tycker jag att var och en ansvarar för att ta reda på var man personligen står i frågan. För egentligen är svaret inte i det närmaste lika intressant som frågan i sig själv.
– Finns Gud?
– E´ du go i luvan? ...