Var har änglarna tagit vägen?

Den här ängeln hittade jag bredvid tandborstglaset i badrummet.

Oroväckande söt...

I mitt liv har jag mött många människor som tror på och/eller upplevt änglar. Ja faktiskt, ni är fler än ni tror och många av er tillhör inte bokens folk, det vill säga tillhör någon kristen-, muslimsk eller judisk kyrka, från vilka man borde anse änglar ha en större betydelse.

Men änglar är inte något som bara är förknippat med dessa religioner. Många religioner har änglar eller änglaliknande skyddsväsen. I vår egen folktro, med rötter i asatron, pratar man om fylgjor och något som kallas vård. Väsen som följer en individ eller släkt och vakar över dem.

Änglar är generellt väldigt personliga och det verkar svårt att dra dem över en kam. Din ängel är inte som min ängel, som definitivt inte är som grannens ängel. Min egen ängel/fylgja talar jag inte gärna om, men hon finns där när man behöver.

"Änglarna vakar över stridernas larm och lidande"

I himlen hittar du inte många änglar, tror jag, däremot i det vi skulle kunna kalla helvetet. Dom finns där de behövs och var behövs änglar mest om inte där lidandet är som störst och bland de människor vi dömer som mest onda?

Detta tycker jag att Fröding beskriver med klurig exakthet i dikten "Änglakärlek":

Dig, som biter,
dig, som sargar,
dig, som sliter
mig i trasor,
dig som slår
mig i sår,
dig, som gett av
tacksamhet
slag och bett av
tigrar, vargar,
dig, som slog, och dig, som bet,
mitt ibland fasor,
bett och slag
älskar jag.


En av mina favoritdikter faktiskt.

Så du som saknar en ängel i ditt liv. Sök inte efter grabbarna i luciaskjortorna i bilden ovan utan se dig omkring.
Kanske sitter din ängel bredvid dig i soffan...