fredag 14 november 2014

Den där vägen...

Alltid på väg...

Som jag skrivit innan är buddhismen och taoismen inte filosofier, och egentligen inte religioner, det är en väg, en resa. Alla går på vägen. Även om alla äger sin egen väg, och gör sin egen resa, så är vägen samtidigt densamma för alla.

Vi möts och kanske slår följe en bit. Ibland längre och ibland kortare, men hur vi än väljer så fortsätter vägen alltid framåt och vi med den.

Just därför måste man då och då stanna upp, tänka till och släppa taget om det förflutna. För så är det. Man kan aldrig gå tillbaka till det som varit. Så håll blicken fäst på vägen framåt...







4 kommentarer:

Henrik sa...

Det är ju också så att kristendomen kallades för Vägen från början. Både av de själva och av de utanför rörelsen.

Se exempelvis Apg 9:2

Onkel Olof sa...

Kanske därför kyrkan numera närmat sig bla buddhismen lite mer, med meditation och annat utövande som man kanske inte riktigt förknippar med en predikan från 1600-talet, där prästens budskap är "Du ska brinna"...

Henrik sa...

Ja. Det är ju ganska ironiskt att kristendomen blev en del av makten, eftersom hela Nya testamentet handlar om motstånd mot den förtryckande världsliga makten. Drömmen om en rättvisare och friare tillvaro.

Onkel Olof sa...

Men glömmer lätt när man sitter på tronen.

Makt är farliga saker...