onsdag 10 september 2014

Den där jobbfrågan...

En bild...

Har haft min dagliga korrespondens med a-kassan idag. Idag litade de inte riktigt på att jag faktiskt jobbat några dagar, utan sin vana trogen var man ju så klart skyldig att redovisa detta noga. Inte verkar de glada heller då jag fick ett särskilt informationsblad om att jag får mindre ersättning när jag jobbar lite. Alltså arbete renderar i mindre pengar och mer arbete, obetalt.

Sedan funderar jag lite över den eviga jobbdebatten i valet. Då slår det mig. Politikerna och samhället är inte intresserade av att du ska tjäna pengar för att få mat på bordet och tak över huvudet. Åh nej! Att alla ska ha heltidsjobb hela tiden är en fråga om statistik och pengar till staten. Kort och gott ska du jobba för deras skull och för den dyra välfärden.

För den enskilde arbetslösa väljaren är det fortfarande en fråga om självkänsla, mat och husrum, men det är inte så det debatteras. Lyssna på nästa debatt så förstår ni vad jag menar.

Om inte välfärd är en mätt mage och en varm säng, vad är då välfärd? Ännu en blankett på a-kassan tydligen...








7 kommentarer:

ERIC SECHER sa...

Bra med rapporter från skurhinken .
Sorgligt om du upplever att välfärden inte är till för att tjäna dig.
När jag var sjuk i vintras flät allt som det skulle .. behöver en riktig motgång..

Anonym sa...

Det verkar vara ett heltidsjobb att vara arbetslös? Du har åtminstone hälsan Olof, så att du orkar korrespondera med A-kassan.

När det gäller heltidsarbete så nja, jag tror inte staten är så cynisk att den piskar alla ENBART för att få in sina skattepengar. Snarare rör det sig nog om att man har en allmän och generell uppfattning om vad välfärd är, och det är: Sjukvård, skola, jobb, etc åt alla. Avviker man från normen och t ex vill inte ha skola eller jobb, ja då blir det problem.

Det hela utmynnar kanske i att vi måste ha alternativa indikatorer på välstånd? BNP, sysselsättning, mm gärna i jämförelse med andra (väst)länder är väl det som normalt brukar användas som index.

Men man skulle kunna ha vad som helst - lycka, lägst antal självmord, längst livslängd eller bäst hälsa.

Eller, varför kan vi inte mäta vårt välstånd i antal genomförda brädspelskvällar per capita? Det är ju livskvalitet för en del.

I grunden är jag dock övertygad om att den s k "välfärden" är en bra sak. För oss som är födda friska, starka, arbetsföra och t o m med lite läshuvud är den fullkomligt onödig många gånger men för den som är född med ett handikapp är den ibland helt oundgänglig. Det leder till en viss rättvisa, ty det är ju inte din och min förtjänst att vi är friska och starka...

Onkel Olof sa...

Eric och Anonym

Vad jag vill lyfta med det här är att vi i samhället ofta springer runt och slänger begrepp omkring oss utan att egentligen fundera på vad vi menar och vad vi säger. Lyssnar man noggrant på debatten så är det väldigt tydligt att vi aldrig har försökt ena oss om många begrepp vi tar för givet.

Lite som att säga roligt till en dansk. Dansken tror det är lugnt och jag tycker det är skoj. Men vi tror vi förstår att den andra förstår vad vi menar.

Ställ följande frågor till olika personer så kommer ni att se att nästan alla svarar ungefär samma sak, men egentligen har olika förståelse för vad det är:

- Vad är demokrati?
- Vad menar vi med att alla har lika värde?
- Vad är välfärd?
- Vad är jämlikhet?

Hänger ihop med de uppfostrade tankarna...

Anonym sa...

Ah, OK.

Jag har ingen patentare på det - tyvärr är det lättare för politikerna att slänga sig med dessa ord än att komma med konkreta förslag. Ibland drar de väl t o m nytta av begreppsförvirringen.

Vill man själv grunna på dessa begrepp rekommenderar jag två relativt moderna filosofer med olika utgångspunkter:

-Den liberale Karl Popper, samt
-Den mer "sossige" John Rawls

Båda begrundar djupa begrepp som t ex rättvisa. Själv lutar jag mer åt den sossige Rawls måste jag erkänna, kanske av fostran och ohejdad vana - man är ju svensk.

Det är i alla fall lite filosofiskt krävande att loda dessa djup, vilket inte lämpar sig för TV_sofforna. Jag vet inte hur man utbildar allmänheten och om alla ens vill bli utbildade. En tanke vore studiecirklar eller kvällskurser - "Grundläggande demokratiska begrepp" eller "politisk grundkurs" eller nåt sånt.

Anonym sa...

Kan tillägga att Rawls, för mig, var en aha-upplevelse och väldigt positivt. Någon som skrev spännande, logiskt och ganska redigt om ett träigt ämne som många misshandlat. Det känder som en "nytändning", nästan som att bli kär i en politiker...

Onkel Olof sa...

Kanske en bok att lägga till önskelistan.

Om inte du lägger ut din under "lämna en bok veckan"...

ERIC SECHER sa...


Jag trodde du läste min blogg :) :)
http://ericsecher.blogspot.se/2014/08/rattvisa.html