Flumgardist…
Det talas mycket om flumskolan i Sverige. Det är den skolan som Björklund valt att försöka få bort. Han vill ha tillbaka ordning och reda i skolan genom att öka andelen test, införa betyg och ge skolan större befogenheter att skapa studiero. Huruvida detta är rätt väg eller inte kan diskuteras till döddagar. Många ser detta som ett stort steg tillbaka till en skola likt den vi hade för 50 år sedan med Björklund som dess överbefälhavare. Faktum är att vi på många sätt haft en "flumskola" i Sverige, men min bild av den här skolan bygger på följande:
Så länge jag arbetat i skolan har vi haft en mycket bra läroplan och ett hyfsat bra betygsssytem. Tyvärr var Lpo -94 (förra läroplanen) alldeles för otydligt skriven. För att ta ett exempel: Det stod att en elev ska ha "en viss kunskap om sin hembygd". Vad betyder det? Att läraren visar klassen var kyrkan står, eller ett stort temaarbete på en termin? Här kan man tolka fritt. Skolorna la massor av tid på att fundera ut vad man faktiskt skulle lära ut och hur man sedan skulle bedöma det. Allt med bästa vilja och med stor energi, men väldigt rörigt.
Skolan har varit en plats för utbildning där utbildning inte varit viktig. Fast styrdokumenten egentligen ger stöd åt det har skolan varit full med folk som arbetar med saker de egentligen inte varit utbildade för. Obehöriga lärare, lärare som undervisar fel ämnen, militärer, outbildade och en massa andra har tillåtits att verka i skolan. I vissa fall med fackens beskydd och stöd. Under samma tid har också lärarutbildningen i vissa avseende varit undermålig. När jag som rektor (i början på 2000-talet) upptäckte att de lärarkandidater som kom ut till oss fick välja läsinlärning som tillvalsämne ringde jag upp rektorn för Malmö högskola och sa att de lärarna han utbildade ville jag inte anställa. Detta säger en hel del. För jag menar: om inte bra utbildning är viktig i skolan, var ska den då vara viktig? Jag gick också den gamla rektorsutbildningen ett tag och den lärgrupp jag var med i ifrågasatte varför man inte ställde mer krav på oss som skulle leda skolan de närmaste 20 åren, men fick bara lulliga svar från våra handledare.
En annan sak som i mina ögon flummat till skolan rejält är vår övertro på arbetet med trivsel. Det har varit så viktigt att alla trivs att det blivit viktigare än att man faktiskt lär sig något. Så korkade är inte våra elever. En elev som utvecklas trivs och mår bra. Alltså om vi blir bättre på att lära elever saker så upplever de skolan som trevligare. För fastän utbildning i många avseende inte är viktigt i den skola som varit, så är det faktiskt det som eleverna går till skolan för att få. De vill lära sig och de vill ha en lärare som tror att de kan lära sig. Om de inte lär sig något så har de roligare på annat håll, faktiskt.
De elever som i år skrev PISA började skolan i den här röran. Det kan vara bra att veta.
Har man detta med sig i tanken så kan följande reformer i skolan ses som ett stort steg i rätt riktning:
- Nya läroplanen är tydlig och det nya betygssystemet är riktigt bra. Utrymmet för egen tolkning har minskat betydligt. Skolverkets kommentarmaterial är också riktigt välskrivna.
- Äntligen inför man lärarlegitimation och ställer krav på att man faktiskt är utbildad i det man undervisar i.
- Den nya rektorsutbildningen är krävande men hundra gånger bättre än den gamla. Äntligen ställer man lite krav och examineras det ordentligt.
Om läsinlärningen är tillbaka som huvudämne på lärarhögskolorna har jag inte kollat upp, men jag hoppas verkligen det är så. För Sverige har alla förutsättningar att ha världens bästa skola, men den kräver världens bästa lärare...
Bildens hemsida
1 kommentar:
Intressant.
Du måste berätta mer om dina personliga erfarenheter !
Skicka en kommentar