Ett minne blott...
Köpte mig en ny telefon idag, med ett nytt abonnemang. Försäljaren sa att han det nya kortet inte skulle gälla förrän i morgon så att jag skulle hinna föra över diverseinformation och för att kunna ha en fungerande telefon tills jag kom hem
Så blev det inte. SIM-kortet försvann i min gamla telefon nästan direkt. Så efter en stund står jag på Kristianstads station utan en fungerande mobiltelefon och i behov av att ringa min fru. Det är just då man inser att telefonkioskerna har försvunnit och man har inte märkt det.
Därmed blir man satt att testa sin samtid. Jag fick fråga ett antal personer på stationen om jag fick låna en telefon. Resultatet blev som följer. 25% hade inte tid, 50% sa definitivt nej och 25% lånade gärna ut en telefon.
Trots att det flesta inte ville låna ut en telefon så var resultatet ändå rätt okay. Om 25% av befolkningen är ärligt hjälpsam så finns det hopp. Kanske inte för telefonkiosken dock...
Bildens hemsida
2 kommentarer:
Ännu en reflektion från vår samtid:
Vanligtvis svarar man inte när det dyker upp ett okänt telefonnummer i displayen, eftersom det i 99% av fallen är samtal man ändå inte vill ha. Vilken tur att man har den gamla hederliga magkänslan kvar! Eller var det kanske rent av telepati?
/Frun som svarade
Man ska inte underskatta sitt "känna på sig"...
Skicka en kommentar