"Allt hans vetande lärde honom hur lite han egentligen kunde. All hans visdom fick honom att förstå den sorg som han bar med sig. När hans andlighet växte insåg han att sorg, kunnande och tvivel, var grunden för att förstå lyckan. Olycka, var bara en jämförelse av lyckan och existerade egentligen inte i sig själv. Trots det kunde han ofta känna sig olycklig i sin lycka och den tröst hans visdom och kunnande skulle bistå med, kunde han klara sig utan..."
Ashyls resa
2 kommentarer:
Känns igen ..
På många sätt...
Skicka en kommentar