Livet, leken och Luossa...

Den allvarliga lekens poet...

"Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
Ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och Gud"

Detta är en av verserna till en av mina favoritdikter och sång: "Tiggaren från Luossa" av Dan Andersson. Tycker just den versen ligger väldigt nära något viktigt. Att vi alla är en stor del av en stor lek, som vi tränar på när vi är barn och som vi spelar när vi är vuxna.

Vi ser inte att det är en stor lek, en maskerad, med höga insatser. Eftersom vi inte ser hur det är blir vi inte heller riktigt säkra. Säkra på om vi är vuxna, om vi kan det alla tror vi kan eller om det faktiskt är som vi lärt oss att det är.

Medan vi funderar över detta går vi runt med en förnimmelse om att vi liksom "fuskar", och att någon en dag ska komma på det. Domedagen är dagen när vi står där i vår nakenhet och låter alla se hur det egentligen är. Men när masken faller, betyder nakenheten ingenting. Frihet.

Till dess får vi fortsätta leka älg, lejon, tiggare och Gud. Precis som Dan Andersson beskrev det för nästan 100 år sedan, innan han själv gick bort i en för tidig död 1920...