lördag 19 januari 2013

Levande figurer...

 I skamvrån...

Vi har ett antal stater eller figurer hemma som står på lite olika ställen. De roliga med dem är att de alltid verkar vara på väg åt sitt eget håll. Fast man går och rättar till dem hela tiden, så håller de envist fast vid att gå sin egen väg. Ängeln ovan står vid tandborstmuggen på toaletten. Då och då vrider jag fram henne så att hon tittar ut i rummet, och om och om igen vrider hon sig tillbaka och tittar in i "skamvrån".


Den här träskulpturen av en chaufför vill och så vandra in bakom lampan bredvid. han är inte alls intresserad av visa upp sig, fast han har ett starkt uttryck som man aldrig tröttnar på.


Till slut har vi statyn av Våren. Hon vandrar ständigt fram på golvet från sin plats under det lilla bordet. jag hoppas varje gång att det ska vara ett tecken på att den riktiga våren är på gång, men de verkar ha väldigt lite att göra med varandra.

Tycker det är väldigt hemtrevligt att saker och ting rör på sig med upplevd egen vilja. Det gör bostaden väldigt levande och får animisten inom mig att trivas...

2 kommentarer:

Kat. sa...

Jag är säker på att allt "levande" väljer sin egen plats. Men alla änglar är pryda...
Trevlig helg!

Onkel Olof sa...

Är det inte mer så att man hamnar på "sin" plats om man litar på livet.
Ja, kanske är alla änglar pryda. Änglar är generellt lite dunkla i sin uppenbarelse...

Trevlig helg själv, Kat.!