Wu Chi...
Lånade ut mitt exemplar av "Tao Te Ching", glömde bort till vem och har nu beställt en ny. Det är Stefan Stenudds översättning, som jag tycker är bra. En sak irriterade mig dock, och som jag måste påpeka är lite slarvigt. Boken börjar med en bild på en tom cirkel, som Stefan kallar för "Tai Chi" och påpekar detta tecken också kan symboliseras som det yin och yang-tecken vi alla förknippar med taoismen.
Borde inte bry mig, men tyvärr tappar han en viktig detalj, det vill säg den tomhet som allt föds ur är opolär. Först när värden polariseras uppstår motsatserna, Yin och Yang, som sedan balanserar universum. I Tao Te Ching står ju att den som söker Tao släpper varje dag något. När man "släppt" allt, även Yin och Yang, har man nått urkällan, tomheten som föder de tiotusen tingen. Denna tomhet symboliseras av en helsvart cirkel eller en tom cirkel, som kallas Wu Chi.
Tai Chi...
Detta Kan man tycka är en liten detalj i det stora hela, men för mig representerar detta hela förståelsen för allts ursprung. Faktum är att det är så centralt att jag till och med har en Wu Chi under en Tai Chi som tatuering på armen.
Tomhet. Inget att ta lätt på, Stefan...
7 kommentarer:
Hoppas du får svar ..
Alf Henriksson ?
Svaret finns där redan, och man måste läsa flera översättningar då kinesiska är lite komplext. Men man måste vara noga med vissa detaljer när man skriver en bok som den här, framförallt när det finns flera upplagor.
Problemet när man upptäcker slarvfel som detta, är att även andra kommentarer inte riktigt uppvisar någon, i min mening, djupare förståelse. "Tomhet", som också är centralt i zen, är väldigt komplext och följer inte den västerländska uppfattningen om samma begrepp.
Menar du att du "tappar förtroendet" även för övriga kommentarer till verserna, efter den inledande missen ?
Alf Henriksson ?
Tappat förtroende? På ett sätt ja, men verserna i sig själva kan jag fortfarande gilla när det gäller översättningarna och formuleringarna. Fotnötterna däremot läser jag med lite nya glasögon.
Symboler blir viktiga i en filosofi som inte kan beskrivas med ord.
Alf Henriksson kommer alltid att ha en särskild plats i dessa sammanhang.
Han hade den rätta distansen, humorn och kunskapen som får det att kännas äkta. han är värd ett eget blogginlägg någon gång...
Tänkvärt.
Jag tycker Henriksson är vackrare.
Läste Stenudds lilla sida på nätet, som handlar om taoism.
Efter det beställde jag ett nytt ex av Henrikssons översättning, så jag inte behöver låna morsans.
Min morsa har ingen Tao Te Ching ...
Skicka en kommentar