Renhårig grabb...

De gamla takterna lever än...

Förr i tiden var det coolaste man kunde göra att hjälpa polisen eller brandkåren i deras rättrådiga arbete för samhället. I alla fall om man utgår från ungdomslitteraturen från 40- och 50-talet. Renhåriga grabbar som sa "vajert", hade bakåtkammat hår och lekte detektiver. På den tiden fick barn både bära kniv och smälla smällare. En era helt i Onkel Olofs anda.

Igår sällade jag mig till de renhårigas skala. På vägen till jobbet upptäckte jag att en flock kor hade rymt och nu flanerade i högerfilen. Allert och med artikulerad stämma ringde jag då herr Pralin, ni vet han som varnar för trafikfaror i radion. Givetvis hade jag varit noga med att orientera mig så att jag kunde ge en ackurat beskrivning av den akuta situationen.

Några minuter senare kunde jag höra meddelandet, som jag var upphov till, i radion. Ännu i denna stund går mina tankar till korna, vägen och vad som hade kunnat ske om jag inte varit så rättrådig. "Vajert" tänkte jag när jag insett att Onkel Olof ånyo räddat dagen...