Jag kan se ljuset i tunneln...
Varför är vi så rädda för att allt ska gå åt fanders. Vi har ju faktiskt vetet om det hela tiden. Från den dagen vi föds vet vi om att vi ska dö och antagligen drabbas av diverse katastrofer, sjukdomar och tjuriga människor på vägen. När solen har förbrukat allt helium kommer den att bli en röd jätte och då går jorden under på riktigt. Rena klara fakta för den som vill veta.
Kanske är det just den vetskapen som gör att livet är så fantastiskt. Dagsländan, som lever ett extremt kort liv, sprakar av färger i solen. Varför låter vi då de fina stunderna vi har förmörkas av vår kunskap. Kanske hade Bibeln rätt. När man äter av kunskapens frukt, kan man inte leva i paradiset...
4 kommentarer:
Andra dagar är du åtminstone LITE bekymrad över att vi sliter och slänger och förstör för dom som kommer efter .. det uppskattar jag :)
Det är klart man måste vara oroad. Men jag kanske är mer frustrerad över vad vi gör fast vi vet. Som om vi hade rätten att vara korkade...
!
(Roland skrev om "ecklektisk" .. jag fick slå upp, och kom att tänka på din kundvagnsreligion …. kan man söka i din blogg ?)
Ska se om man kan lägga in en sökmotor. Annars hittar du inlägget här:
http://onkelolof.blogspot.se/2011/11/hallelujah-i-ullared.html
Skicka en kommentar