Hyperaktivt liv...

Min hyperlugnande vän...

Jag har en diagnos. Vem har inte det i dessa dagar. Min heter "Hyperaktiva lungor". Jodå ett fint namn som betyder att när jag ägnar mig åt fysisk aktivitet så drar sig mina lungor ihop istället för att utvidga sig, vilket till viss del kan avhjälpas med astmamedicin. Reaktionen påminner om den man får vid en allergisk reaktion. Så jag brukar säga att jag är allergisk mot idrott, vilket i vissas ögon förklarar en hel del.

Detta är inget som gör mig speciellare än någon annan och normalt bryr jag mig inte så mycket. Men nu har jag fått en förkylning och då är mina lungor och jag långt ifrån de bästa vännerna. Ni anar inte vad man kan hosta upp ur ett par andningsorgan rädda för idrott. Ännu värre är att jag får detta varje år så man får ett visst perspektiv och starka magmuskler.

I en av Robert Pullmans böcker finns det en plats där alla springer runt med sin privata död som följeslagare. Jag har min i bröstkorgen. Det ger en viss insikt och perspektiv på tillvaron. Gör livet så mycket större. Hyperstort, skulle jag vilja påstå...