Conan, Rousseau och längtan till naturen...

Ett ideal eller?

Jag har alltid gillat filmer med barbartema. Ja ni vet Conan, Beastmaster och Red Sonja. Dessa filmer håller en mycket låg kulturell och kvalitativ nivå, men det är något brutalt äkta samtidigt. I alla filmer beger sig en man, eller kvinna, med mer eller mindre muskler iväg för att hämnas sitt folk som utplånats av en ond krigare eller mäktig magiker.

Intressant psykologisk profil man kan göra av detta. Själv tror jag att en värld av rent vatten,  vildmark och hot man kan avhjälpa med ett juste svärd, egentligen handlar om en inre längtan av återvända till naturen och de rena idealen.

Om Rousseau levat på 30-talet, kanske det varit han och inte Robert E Howard som skrivit boken om Conan, den väldige krigaren, miljökämpen och det enkla levernets förkämpe...