Döma eller dömas...

Inför domen är vi alla lika...

I Romarbrevet 2:1-5 står det:
"Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer..."


Tycker själv att detta är något av det bästa som står skrivet i Bibeln, långt bättre en den utnötta Gyllene regeln, vilket jag varit inne på i tidigare blogginlägg. Så långt är allt väl, men som jag också tidigare bloggat om så har jag ett visst intresse för drömmar vilka har en tendens att förklara det vi undermedvetet går och bär på men inte vill ta tag i.


I helgen har febern gjort att drömmarna varit tydligare än vanligt och någon gång drömde jag om ett samtal där någon sa till mig ungefär så här:
"Men förstår du inte. Alla vill bli dömda"
Tyckte det var ett märkligt sätt att uttala sig. Ingen vill ju bli dömd, det är ju ett av de starkaste mänskliga dragen, likväl som tanken på flykt nästan alltid är det första försvaret vi tänker på. En tanke som bygger på det förnuft vi programmerats med och som gör att man tar vissa uttryck för givet.


Vi tänker alltid att den som blir dömd ska ha gjort något dåligt, vara dålig och slutligen få ett straff. Men en dom kan ju också vara en bekräftelse, upprättelse eller frikännande. Man testas och finnes värdig, helt enkelt. Så givetvis vill alla bli dömda. För alla vill kunna stå för den man är, det man tror på och det man gör och få en bekräftelse på att det duger och är rätt. 


Döm mig gärna på den här punkten....