När dikt blir verklighet...

Som en dikt...

Frostiga mornar är alltid vackra. Därför gav sig min fru ut med kameran i bara pyjamasen i morse. Det blev en rad fina bilder och bland annat den man kan se ovan.

Påminner om en dikt jag skrev i arla urtid som är så här:

"I saw the beauty in a faded rose
a cold winter morning
Tenderly covered with diamonds of frost, it was
I felt a sudden chill
and I thought:
This is like my love for you
Frozen in my mind forever"

Tänk. Ibland blir dikten verklighet, även om det kanske inte var just den dikten man först tänkte sig...

Valet enligt Tao...

Svaret på det mesta...

Fick en sådan där aning som ibland hoppar på en och blev tvungen att ta fram "Tao Te Ching" igen. Ni vet boken med ca 2 500 år på nacken som jag ständigt återkommer till. Å jo då, där fanns svaret. Alltså svaret på varför saker är som de är efter valet i Sverige. Plötsligt blev allt klart och logiskt igen. (För er som vill fördjupa er så hänvisar jag här till vers 61).

Här står, för att göra en lång vers kort, så här:

"Om ett väldigt rike underkastar sig ett mindre rike
kommer det att erövra det mindre riket.
Om ett litet rike underkastar sig ett väldigt rike
kommer det att erövras av det väldiga riket.
Således- somliga underkastar sig och blir erövrare
somliga underkastar sig och blir erövrade"

Vad betyder då det här? Jo, om någon eller något är stort nog, och då inte bara i antal eller storlek utan också i själ och hjärta, så har det råd att vara ödmjukt och bjuda på sig själv eftersom det ändå bara kan vinna på att vara just det och så. Är man för liten vet man att man blir "uppäten" om man bjuder för mycket på sig själv eller underkastar sig.

Alltså, för att återgå till det politiska läget, ingen sida eller parti är stort nog att "underkasta sig" och därmed finns det inget utrymme för ödmjukhet. Vissa partier vet att de kommer att vara borta om de bara måste stödja andra större partier hela tiden. De stora partierna är inte stora nog av vara "små" i förhandlingarna.

Förklarar för mig i alla fall. Mycket ändras på 2 500 år, men människan tillhör inte den kategorin...

I slutet av mörkret...

Midvinterflod...

Nu är vi i den mörkaste perioden, och det märks. Man är liksom lite småtrött hela tiden, även när man är pigg om ni förstår vad jag menar, och man är omringad av en värld fylld med förkylningar och andra krämpor.  Den här veckan har jag dessutom jobbat heltid till skillnad från de 70% jag normalt arbetar.

En extra god fredagkväll med andra ord...

Ansvar...

En Onkel till...

Lite mer än ett dygn sedan regeringens budget föll i riksdagen. Redan nu blir man trött så fort man hör ordet "ansvar". Ja, nästan lite illamående.

Ännu ett gammalt fint ord som håller på att tappa sitt värde...

Å det flödar på...

Naturligt...

Trodde inte det skulle bli nyval. Ingen större panik med det. Kanske riktigt bra för ett land där politik är ganska ointressant i haglet av pajkastning, smutskastning och bortförklaringar.

Ibland behövs det ett skyfall och en vårflod...

I kalendern...

I de första luckorna...

På tal om barnasinne så fick jag en Star Wars-julkalender av min bästa kompis. Det ska tydligen bli ett spel när alla luckorna är öppnade. Hittills har det varit en tärning, en liten modell av Millenium Falcon och ett regelhäfte man inte fattade något av. Misstänker att när alla luckor och ska spela spelet så har någon del försvunnit bakom ett element eller så, men en god idé är det.

När man var liten tyckte man en chokladkalender var höjden av lycka, men tydligen kunde den brådmogna onkeln hitta sjuåringen i själen igen. För hur man än ser det är ju Star Wars alltid Star Wars, en julkalender alltid en julkalender och en Onkel är ju som han är...

Trafik och så där...

En vanlig dag i utanför Hässleholm...

Eftersom jag pendlar igen och för var var dag blir mer av en sådan där grinig gubbe, så måste jag så klart klaga på dagens trafik. Folk kör sämre nu för tiden, och jag vet inte riktigt varför. 

Man lämnar inte företräde, kör långsamt längs mittlinjen och vägrar att följa det allmänna "flödet". Man kan bli rätt trött på förare som verkar stänga av omgivningen, krama sig fast vid ratten och medvetet köra 10 km under gällande hastighet. Ända gången de gasar på är när de kommer till en omkörningssträcka så man verkligen inte ska komma förbi dem.

Illa det här. Det positiva att jag har gnällt färdigt nu....