I sagoskogen IV...

Mitt i byn börjar sagan...

I söndags begav jag mig ut i den civiliserade sagoskogen. Mitt i Broby ligger en av Sveriges finaste hembygdsparker. De gamla husen och träden är verkligen inspirerande. Väl värt ett besök.

Med tanke på stormen tidigare, är det fint och se att parken klarat sig så väl. Bilden påminner om den taoistiska devisen att det mjuka övervinner det hårda. Den hårda eken ligger nu slagen, när gräset runt omkring reser sig igen. Väl värt att fundera över…

Neonrevolution…

Lite som den där inspirationen...

'
Ibland skriver jag dikter med. Det där går lite i vågor, och i vissa perioder kommer dom bara till en. Den här ramlade på mig igår:

I neonljusets surrande sken
blir blodbadet på gatan
en kaskad av färger
som skriver på betongen
namnen på dem
som snart glömts bort
av regnets tunga tårar…

Onkel Olof

Fasthållande...

Allt samlas i flödet…

Man kan göra två saker i livet.
Kämpa med eller kämpa emot.
Livet är som en ström.
Vissa försöker desperat simma emot den. 
Sanningen är att man hamnar där man ska tillslut. 
Det tar bara lite längre tid om man kämpar emot. Man blir tröttare också.
Det slutar inte i ett vattenfall som många tror.
Det slutar i det stora varma havet.
Där alla strömmar samlas…


Omarbetat från "Handboken".

Gnäll, en välfärdsmätare...

Gnäll, och jag ska säga vem du är…

Vissa dagar är jag väldigt trött på gnäll. Det gnälls om det mesta i det här landet. Det snöar för mycket, det snöar för lite, det är för varmt, det är för kallt, det är hår i maten osv. Man kan lätt tycka att vi måste ha den sämsta av världar så mycket som vi gnäller. Sen kom jag och tänka på en sak min mamma sa för en massa år sedan om bebisar. Om en bebis som slagit sig och gråter, är det ofta ingen fara, men blir den tyst då ska man vara orolig.

Kanske är det så det är. Så länge vi gnäller är det ingen fara, och vi har det bra. Den dagen vi tystnar finns det något att oroa sig för…

I ljuset…

Att se ljuset utan att bländas…

–Jag har sett ljuset! förkunnar profeten.
Grannarna tittar oförstående på honom och fortsätter sedan kratta löv.
–Änglarna talade till mig. Frälsningen är nära! fortsätter profeten.
Ingen reaktion.
–Domedagen är nära! Profeten tar till sitt trumf i förkunnelsens kortlek.
Fortfarande ingen som verkar tycka att detta är mer oroande än mossa i gräsmattan.

Profeten ger upp och går in och tittar på TV i stället. En av änglarna sätter sig bredvid honom och säger:
–Det är en spännande match på fyran.

Världen vill inte bli frälst, tänker profeten, och sträcker sig efter kaffet…

How many roads?

Här är en! Hur många till behöver man?

Kom att tänka på låten "Blowing in the wind", som börjar med strofen "How many roads..., alltså: Hur många vägar måste man vandra? är en rätt intressant fråga. Med detta menar jag egentligen: Hur gammal måste en religion vara innan den räknas som befäst?

Våra stora religioner har ungefär följande ålder.

Judendom 4 000 år
Hinduism 3 500 år
Buddhism 2 500 år
Taoism 2 500 år
Kristendom 2 000 år
Islam 1 400 år

Undrar hur länge min kundvagnsreligion måste finnas innan jag får ledigt från skolan för att fira 1:e december?

Vik hädan...

Ett helvete? Bara om det är rent…

Som någon vis person påpekade, angående min kundvagnsreligion, så måste det finnas saker jag absolut inte skulle välja i min egovalda övertygelse. Givetvis finns det saker som inte får plats. Här följer den efterfrågade listan:

Synd
Pengar
Politik
Mission
Helvetet
Evigt liv
Barn (dom måste få välja själv när dom blir äldre)
Religionskrig
Domedagar
Celibat
Rätt och fel

Det var nog det hela.

Dags att gå och fira. Första december har jag precis valt till en extra helig dag…