måndag 5 december 2011

Fasthållande...

Allt samlas i flödet…


Man kan göra två saker i livet.
Kämpa med eller kämpa emot.
Livet är som en ström.

Vissa försöker desperat simma emot den. 
Sanningen är att man hamnar där man ska tillslut. 
Det tar bara lite längre tid om man kämpar emot. Man blir tröttare också.
Det slutar inte i ett vattenfall som många tror.
Det slutar i det stora varma havet.
Där alla strömmar samlas…



Omarbetat från "Handboken".

8 kommentarer:

Monica sa...

Men att bara åka med känns inte bra. För hur ser strömmen ut idag i vårt samhälle? Det gäller väl ungefär att simma emot strömmen med list, köra motströms ett tag och sedan åka med igen för att hamna på ett lite annat spår. Ungefär.

Onkel Olof sa...

Man kan också lita på sig själv och att livet vet bäst. Jag tror man hamnar där man hör hemma till slut, bara man har förtröstan.

Därmed inte sagt att det kan vara roligt att simma mot strömmen ibland…

ERIC SECHER sa...

Det här känns inte okomplicerat.
Vill såg gärna tro på det du skriver. Men finns det inte lägen när ondskan, orättvisan eller ovarsamheten kräver motstånd ? Mot Hitler, t.ex. Gör det ingen skillnad ?

Onkel Olof sa...

Är inte kampen mot det man inte tror på också ett sätt att flöda med sin egen strömfåra? Att inte tveka, trots stenarna i forsen, att simma ut på de djupare vattnet?

När man väl gör det, känns det rätt och naturligt. Det tror jag i alla fall. Man simmar ofta mest mot sin egen tvekan…

ERIC SECHER sa...

Nu blev det mycket mindre komplicerat.
"Man simmar ofta mest mot sin egen tvekan…", dvs kämpar emot istället för med ?
Dikten kan ge intryck av att det inte spelar någon roll vad man gör - men så är det ju inte ?

Onkel Olof sa...

Det spelar roll om du går emot din egen natur eller inte. Jag menar inte att vara fatalis, jag tror inte på ödet på det sättet, men ibland när jag ser tillbaka på mitt liv så ser dom stora "valen" inte ut som val längre. Det bara blev så för att jag kände att det var rätt.

ERIC SECHER sa...

Håller med, verkligen.
Möjligen är vi ointressanta. Eftersom ingen av oss (?) haft stora anspråk (på t.ex makt eller pengar), och våra val/icke val har haft begränsad betydelse för utvecklingen. Annorlunda blir det om vi däremot i vår besvikelse skriver manifest som tar sikte på att lägga Europa i ruiner, eller ha ihjäl alla norska socialdemokrater, eller bli ofantligt rika på redan fattiga människors bekostnad eller … Det är svårt att tvinga ALLA att vara sådär "lagom", som vi är :)

Onkel Olof sa...

Precis.
Men kanske det inte är målet heller. Att äga sin egen lilla värld är stort nog.