En variant av många...
På vägen hem idag stannande jag i ett litet skånskt samhälle nästan i mitten av landskapet. Jag var hungrig och kände att resten av resan krävde lite bukfylla. Hoppade in i el lite pizzeria och beställde en hamburgare.
– Inga problem, sa ägaren och började tillagningen.
Först slängde han in själva burgaren i pizzaugnen i en bit folie. Klurigt, tänkte jag, även om det var lite ovanligt. Sedan konstaterade kocken att det fick bli ett pitabröd istället för hamburgerbröd, men det var så klart nybakat. Eftersom nybakade pitabröd är gott så sa jag inget om detta. Fortsättningsvis la bagaren burgaren i brödet, fyllde på med grönsaker och hällde på en rejäl skvätt currydressing. Jag betalda, tog min "burgare" och begav mig vidare.
Om man ska kalla det jag åt en nödlösning, ett annorlunda tilltag eller genidrag kan man spekulera i, för fast det var långt ifrån den maträtt jag trodde jag beställde så var det den godaste burgaren jag ätit på länge. Man ska helt klart våga ta det annorlunda. Ibland blir det godare än väntat...
3 kommentarer:
Gillar.
Här fick du hjälp på traven att våga det okända av hungern och avsaknad av alternativ. Större utmaning när man är "halvmätt" och har fem alternativ.
Kommer ihåg Naomi Klein och hennes No Logo, hela idén , och framgången, med logotyper är rädslan för det okända, "man vill veta vad man får", logon borgar för det. En del av trygghetsnarkomanin ?
Den falska trygghetens gudar finns överalt.
Tror faktiskt att en del av detta handlar om uppfostran, hur dumt det än låter. Jag är uppfostrad att man ska kunna äta allting, så det kändes inte som om jag lämnade min trygghetszon precis.
Men det var roligt att något som kunde vara ett fiasko visade sig passa mig i smaken. Kanske ingen slump att jag hamnade just där?
Säkert inte :)
Skicka en kommentar