Då kom jag att tänka på Ragnar...

Ragnar i ormgropen, som på den tiden innhöll just ormar...

Gillar det vi brukar kalla för "De Isländska sagorna". Släktsagor från vikingatiden som inte bara handlar om Island. Faktum är att de i stor utsträckning handlar om släkter och kungar utanför Island. Tyvärr är de just sagor, vilket gör den historiska faktan något osäker.

Vilket som. Idag kom jag att tänka på sagan om Ragnar Lodbrok och hans söner. Det är nog inte alla som hört eller läst den, men man kanske har hört ett citat som jag återkommer till. Ragnar är en stor hövding och viking som på sin ålders höst får för sig att göra en raid till England. Det går inte så bra, och det slutar med att den engelska kungen Ella (roligt namn i dessa dagar, men betänker man att det kan ha existerat en drottning Olof av Saxen hundra år tidigare så är det ett riktigt manligt namn) slänger Ragnar i en ormgrop (vilket är intressant eftersom det inte finns ormar på de engelska öarna). Innan Ragnar dör ber han en kurir säga följande strof till sina söner:

"Grymta månde grisarna om de visste hur den gamle galten led"

Detta citat är ett av de gamla sagornas mest reciterade, vilket därmed borde tillhöra allmänbildningen att kunna. Det var en liten, men viktig parantes. Fortsättningsvis beger sig kuriren till Lodbroks söner. Alla blir jättearga utom Ivar (med epitetet "Benlös"). Han håller sig lugn och sansad. När kung Ella får höra detta förstår han att Ivar är det största hotet. Så blir det med. De våldsamma sönerna misslyckas med sin hämnd, medan den vise och lugne Ivar till slut tar hem spelet och avrättar kung Ella på grymt och smärtsamt vis.

Vad lär man sig av det här då? Ja ofta tror man att vikingarnas livsstil handlade om att dricka mjöd, svinga yxor och gå bärsärk, men faktum är att i sagorna är det ofta den som är vis och kunnig som når bäst framgång, vilket också understryks i de mytologiska berättelserna.

Så även i vår forntid visste vi att det ofta inte är det som hörs och syns mest som är det farliga, utan det som verkar i det tysta. I Harry Kullmans bok "Gårdarnas krig" finns ett passande citat:

"Långt från den larmande hopen, står det stora slaget"

Så var det även på ragnar Lodbroks tid...