Många säger ofta "det var bättre förr" eller "på den tiden var folk mycket ärligare och raka". Nuförtiden verkar det som om den allmänna meningen är att allt är mer brutalt och att ungdomen moraliskt förfallit. Kanske är det så. Men då jag arbetar med ungdomar så skulle jag i alla fall vilja dementera det sista påståendet. Barn idag, och säkert som alltid, har väldigt empatiskt och moraliskt tänkande. Med oss vuxna är det lite sämre. Vi verkar inte alltid ha klart för oss vilket värdegrundsben vi ska luta oss mot.
Denna osäkerhet gör också många barn otrygga och osäkra. Hur ska man ställa sig när man i ena örat hör att man ska vara kompis med alla, och i andra örat hör den offentliga mediala strömmen av kränkande beteende, nedsättande språk och brutna löften?
Nu tror jag att man nog var lika osäkra på stenåldern, men vi har alltid haft ett ideal att arbeta mot. Folk lyfter inte på ögonbrynen när någon som t.ex. lovat att ringa aldrig hör av sig eller om man ändrar sig i sista sekund "bara för att".
Jag tror att det är i dessa små löften man faktiskt skapar grunden till det man kan kalla moral eller etik. Att man arbetar på att hålla det man lovar och att göra det man säger. Kan verka enkelt, men försök själva att hålla alla era löften när vardagsstressen sätter in.
Förr sa man: "En man är inte bättre än sitt ord". Kanske är det så att att samhälles moral är mäts i den totala andelen hållna löften. Det är i alla fall en start...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar