Moderna tider…

Hemarbete i teknikvärlden…

Sitter just nu och arbetar hemmifrån på min bärbara dator. Bredvid mig har jag min privata dator som jag samtidigt kollar bloggvärlden med. Av en händelse ligger min gamla dator, som jag har med mig när jag reser, också på bordet. Mitt emot mig sitter min sambo med sin dator och skriver på sin blogg. Konsumtionssamhället i ett nötskal. Hur ska man försvara det?

Kollar på nätet vad det skulle kosta att installera solceller att sätta på ladans tak. Räknar ut att paketet jag tittar på skulle kunna täcka en tredjedel av vår totala konsumtion. Lite lockande. Då skulle vi kunna producera egen el som kan driva värmepumpen och vattenpumpen, samtidigt som beroendet av elbolagen skulle minska betydligt. Min bostad skulle kunna bli en minienklav av självförsörjning.

Rent teoretiskt skulle användandet av färre datorer kunna spara en hel del också…

Asfaltsblommor och opportunister…

Kanske det närmaste meningen man kan komma…

Vi föds in i den värld och den tid som vi måste lära oss att anpassa oss till. Det existerar ingen bättre värld en den du står med dina fötter i. Du kanske inte tror den är så bra och du kanske känner apokalypsens ryttare flåsa dig i nacken.Men det är fortfarande den värld du måste lära dig att leva i.

Inom biologin talar man om att vissa arter är opportunister, det vill säga man lever av det som finns till hands och anpassar sig efter miljön. När man ser dessa och ser hur blommor kan spränga betong och asfalt för några dagars solsken, då är det lätt att se att det finns en mening med livet.

Att leva, om en för en kort och plågsam tid, är så fullt av kraft att det är svårt att fatta i vår värld av meningslöst överflöd. Det finns blommor som bara växer när skogen brunnit ner. Just nu väntar dom, som frön, bara på att elden ska komma så att de kan få leva en kort stund till. Vi andra försöker hindra elden. Vems mening är den rätta?

Årets sista rök…

En sjö någonstans på gränsen till Småland…

Har varit ute i naturen idag. Det var ett tag sedan sist. Vädret var underbart och sjön låg helt spegelblank. Hade med mig matsäck och livet kunde, i stunden, inte bli bättre. Jag har på senare år blivit lite rebellisk på många punkter och har lagt mig till med den goda vanan att då och då röka lite pipa.

Nej, jag har inget nikotinberoende,  och min konsumtion på helåret är nog en pipa rök i månaden, men jag tycker om den meditativa känslan att sitta och röka, fundera över livet och minnas de människor man tyckt om som har gått bort. Lyssnade på en indian en gång som "offrade" tobak till andarna och det kan jag tycka är en fin tanke.

När jag satt där kände jag den där krypande känslan man får när hösten går mot mörkare och kallare tider. Detta blir nog årets sista röka, tänkte jag. För det är med mitt rökande som med björnarna och igelkottarna, det går i ide på vintern…

Nära konst…

Livet blir större nära…

Det är nyttigt att se saker ur nya perspektiv ibland. Som kakformar till exempel…

Ett hål i gatan…

Mullvadarna var stora det året…

I förrgår när jag kom hem fann jag en man som stod i ett stort hål i gräsmattan. Lite absurt, när man tänker på det, men så var det faktiskt. Lite synd på trädgården, men den växer upp igen.

Det var kommunen som bestämt sig för att dra nya vattenledningar. Som tur är får vi fortsätta att använda vår egen brunn. Det lovade mullvadsmannen i alla fall…

Lite grann från ovan…

Där nere är det! Systemet alltså…

Ibland tänker jag mig att jag sitter på toppen av en skyskrapa, dinglar med bena och tittar ner på människorna som springer runt nedanför. Allt blir som rader av små myror som ju mer man studerar dem desto mer smälter de ihop till en enda enhet. Som en stor varelse med blod av bilar och fotgängare.

Allt hänger ihop. Så är det. I systemet vi förhåller oss till, är vi blodkropparna som servar det hela med livsuppehållande syre…

Höst på en tisdag...

 Beviset på saknad...

Det är väl lika spännande varenda år när löven blir gula och röda på träden. Det känns verkligen som om det sker över en natt varenda gång. Det finns en spännande sak med höstlöven. De har varit gula och röda hela året, det är bara det att trädet tar tillbaka den gröna färgen på hösten så vi upplever det som en färgförändring fast det är en färgsaknad.

Märkligt det där att vissa saker bara syns när annat är borta. Undrar vad man kommer att se när jag en dag inte finns mer...