Tjoff! så var det nästan sommar...
Jag gillar våren egentligen. Livet vaknar upp, det blir varmare och så plötsligt är allting grönt. Likadant varje år. Rätt som det är vår blir det sommar.
På något sätt blir man också lite melankolisk av detta. Det går liksom för fort mellan vitsippor och liljekonvaljer. Precis som om naturen är lika jäktad som alla oss andra, och det påminner om att det inte är så långt till hösten som man tror.
Kanske är livets vårar svårare att förstå sig på än livets höstar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar