Sista platsen man söker är där an ska finna...
Jag börjar nog bli lite schizofren. Igår satt jag med några vänner och klippte en film som spelades in för en massa år sedan. Efter 8 timmars arbete var vi färdiga med 10 min film, ca en tredjedel av hela filmen. Samtidigt håller jag på med layouten på min nya bok och redigerar en låt som jag vill ha med i mello, där datorn ätit upp alla inspelningar. Som pricken över i:et har jag anmält mig till en teckningstävling i slutet på veckan.
Det säga att kreativitet har en gräns, och just när man håller på att lägga ljudet till en scen kommer man att tänka på att blåvalen inte finns, vilket jag glömt bort. Ni som följt min blogg vet att jag inte tror på det där mytomspunna däggdjur. Men så här fungerar det för de flesta. När det flödar på minns man det som var viktigt när vädret var sämre.
Så var tog blåvalen vägen? Den ligger som en ljudeffekt i scen 3 som den största tomhet som setts på vita duken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar