Konspirationer...

Vad vet han?...

Efter dådet i Paris går debatten het om yttrandefrihet, islamism och det allmänt oroliga läget i världen. Var faktiskt lite befriande att höra Carl Bildt i TV i morse förklara, på sitt lite torra och raka sätt, att flyktingmottagandet inte var något att diskutera som det ser ut i omvärlden.

Vilket som. För att gå emot mina vanliga vanor har jag ägnat en del av dagen att läsa konspirationsteorier angående dådet. Faktiskt riktigt spännande, och ganska talande för hur vi människor ofta tänker. Det är många som pekas ut ska ni veta. Högerextremister, Ryssland och Israel, bara för att nämna några.

Att man är misstänksam beror på de kvarglömda ID-handlingarna, att det inte var ett självmordsuppdrag och att ingen tagit på sig dådet. Mycket mysko alltihop med andra ord.

Ibland förundras man av att människor inte tycker att världen är spännande nog som den är. Jag tror det beror på de där människorna från Mars som vi alla vet vandrar ibland oss...

Enemy Within...

Här sitter läkare och ger dig recept på knark för 40$...

Min goda moder uttryckte en oro över hur sårbart vårt samhälle var för ensamma idioter. Då tänkte hon närmaste på det som just nu händer i Paris, med de där som skjutit ihjäl skämttecknare. Alltså, vi blir lätt offer när inte samhället liksom kan ta vara på sig själv.

Tänkt på det där uttrycket "idioter i vårt samhälle". Ett ganska bedrövligt uttryck, om än med mycket klokskap bakom. För först förfasar man sig över dåden i Paris, sedan en massa andra liknande fall, Bostonbombarna t ex, och sedan tänker man på alla skolskjutningar, och sedan tänker man på Utöja, och sedan tänker man på diverse kravaller och hatbrott, och en massa annat.

Sedan kom jag att tänka på att utbildade läkare sitter på Santa Monica Boulevard i LA och skriver ut recept på marijuana för 40 dollar. Lagligt.

Sedan tänker jag: "Vi är verkligen sårbara för idioter i vårt samhälle"...

Första dagen...

Tycker den här bilden illustrerar den där känslan man får när man är tillbaka på jobbet efter en lång tids ledighet...

Nyårspopulär...

Några av mina nya "vänner"...

Har märkt en ny trend på mitt mailkonto. Ja, det har hållit på ett tag men det har ökat markant sedan nyår. Det är en massa kvinnor som skickar mail till mig, vilket kan verka lite smickrande, men då alla vill låna mig pengar till dålig ränta så blir man nästan lite full i skratt.

Personliga namn och nästan alla är kvinnor. Låter som om någon tänkt till lite och fått för sig att man hellre svarar om det är någon av andra könet som skriver. Ofta vet alla dessa företag hur man ska närma sig kunden, så det känns lite billigt att vi fortfarande går på den lätta.

Bryr mig så mycket om det, men det stör mig lite att de antagligen fått mailadressen från den här bloggen. Inget gott som inte har något ont med sig. Eller vad säger ni Agneta Persson, Elisabeth Blomqvist, Camilla Pettersson, Wenche Gubhild... ?

Gig..

En stjärna i mörkret...

Var ute med lite vänner igår och vi bestämde oss för att gå på Restaurang Möllan i Malmö. Det visade sig att de hade en väldigt trevlig idé. En gitarr och en mikrofon, sedan fick den som ville gå upp och spela en bit eller två. Höll man på i minst 2 min bjod restaurangen på en öl eller ett glas vin.

Givetvis kunde jag inte motstå att köra ett nummer, öl eller inte. Man har blivit lite skadad med åren och nervositeten måste jag ha stoppat ner i en låda på vinden. Å ja, jag slapp betala min ena öl.

När jag åkte hem slog det mig att detta är det enda gig jag haft som jag faktiskt fått betalt. Känns inte riktigt som man kan kalla sig proffs ändå...

I Korpens skugga...

En prydnad för varje hem...

Om det finns totem så är mitt definitivt en korp. Korpar är både mystiska, roliga och jäkligt kluriga. I mytologin har de också förmågan att färdas mellan alla världar, inklusive dödsriket. Många talar om olyckskorpar, men för mig är de alltid ett gott tecken.

Just därför blev jag väldigt glad när min fru gav mig en sen julklapp i form av två korpar i metall. De pryder verkligen sin plats i fönsterkarmen och ger en hemtrevlig känsla.

En fin början på lördagskvällen...

Så var det 2015...

Salladsvägen...

Nyår är lite som at fylla år. Över en natt är man ett år äldre och ett "nytt liv" ska tydligen börja. En ny tid av högre ideal, bättre kost och en massa projekt man vill slutföra eller påbörja. Men egentligen är det ju faktiskt så att livet bara fortsätter som vanligt. Ja, just nu längtar man efter mat utan för mycket salt, fett eller socker och musklerna behöver väckas upp. Så dessa dagar på året är promenaderna extra sköna och det en sallad smakar lite extra gott.

Gillar idén med nyårslöften, men ofta faller de på att man glömmer bort dem mer än att man inte genomför det man lovade. Ofta har man ju genomfört dem redan till sommaren, så när man sedan sitter på nyårsafton och ska summera så minns man liksom inte vad det var man lovade för ett år sedan.

Därför blir årets löfte mer av en riktlinje, istället för något jag ska göra eller uppnå. Så får man utvärdera längs med vägen liksom. Känns som ett bättre sätt att tackla problemet på.

Så då står vi här igen, på årets startlinje. För så gillar vi att se på det. Enligt taoismen är inte "före" och "efter" motsatser utan bara något som följer på varandra. Så är det egentligen med åren och tiden med. Idag följer på igår och kommer före i morgon. Å så är det med det.

Nu flyter vi på...