lördag 19 augusti 2017

På akuten...

Där sitter man...

För första gången i livet satt jag på akuten som patient igår. Jag har varit där förut, men då som medföljare. Allt började med att jag efter lunch började få lite ont i magen, vilket eskalerad under eftermiddagen. Det blev till slut så jobbigt att det slutade med att min fru fick hämta mig i Eslöv, där jag blev tvungen att stanna på vägen hem, och sedan bar det av mot närmaste akut.

I bilen blev det första gången på 2 timmar som jag på något sätt kunde slappna av och plötsligt släppte smärtan och spontant byttes den mot en känsla av att vilja lägga mig ner och sova. Mottagande sjuksköterska gjorde ändå bedömningen att man skulle skriva in mig.

Efter provtagning lev det fyra timmars väntan i en korridor på att en doktor skulle prioritera mig framför mer allvarliga åkommor. Inget dystert i det. Vi var några stycken som väntade och de andra visade sig vara väldigt trevliga människor, så tråkigt var det inte. Ett och att gott skratt blev det med, men ändå vill man helst hem.

Så i slutet tog jag en diskussion med ansvarig personal som väldigt rakt och tydligt, vilket jag uppskattar i vården, berättade att det kunde ta hela natten att få komma till en doktor. Jag föreslog att det kanske var bättre att jag tog tag i min egen doktor nästa vecka, och så får min fru köra in mig om åkommorna kommer tillbaka. Antagligen var inte mina prover akut allvarliga, eftersom de skickade hem mig på de premisserna.

Så nu får vi se vad det var. Idag mår jag bra igen, bortsett från att jag är väldigt trött, och livet rullar vidare...












2 kommentarer:

Kristina M sa...

Hej Onkel!
Vi övernattade på akuten, eget rum fick vi. Riktigt lyxigt. Sonen egen brits, jag egen stol. Något bekvämare än korridorsmöblemanget men inte mycket bättre.
Halv sju fick vi checka ut därifrån, men ingen hängde väl läpp för det åtminstone!

Onkel Olof sa...

Gott att höra Kristina!
Hoppas det löste sig med symptomen med.

När man nu sitter i sin soffa med en kopp kaffe får man ett fint perspektiv på livet. Man ska inte vila i ledsamheterna...