fredag 14 oktober 2016

Dylan Dylan Dylan...

Ja, vad ska man säga?

Även jag måste kommentera Svenska akademiens beslut att ge Bob Dylan nobelpriset i litteratur. Jag är ju en av de där medelåldersmännen som normalt inte gillar Dylan. Jag kan gilla en del av hans låtar, men då ser jag hellre att någon annan sjunger dem (nu duckar jag från alla onda blickar som plötsligt riktas mot mig från musikeliten). Jag kan också uppskatta hans poetiska förmåga, så inget ont i att han får nobelpriset.

Det jag dock verkligen gillar med utmärkelsen är att man tar in musiklyrik i litteraturens finrum. Hur många sångtexters genialitet har man inte beundrat genom åren, även om man kan ske inte tänkt nobelpris samtidigt. Men nu kan man plötsligt göra det, och det känns faktiskt seriöst på riktigt.

En annan sak jag också gillar med årets pris är akademiens förmåga att inte få "kultureliten" att känna sig säker. Bra konst är bra konst oavsett vem, och det måste man lära sig att se.

Så ett kul beslut var det, men samtidig säger den där lite oseriösa rösten i mitt bakhuvud: 
"Dylan, ständigt den där Dylan, suck"...