Till minne…
Ibland tänker jag på döden. Min egen död alltså. Har lite svårt att tänka mig att ligga på en kyrkogård någonstans i en lång rad med andra döingar. Idag vill jag helst bli kremerad och spridd på något ställe. var spelar inte så stor roll. Är man död så är man…
Men så tänker jag på den gamla fina seden att resa sten. Det hade varit lite häftigt. Man reser en stor mossig sten någonstans och så skriver man en liten text, och sen får det vara så. Kan den som vill sörja komma och klappa lite på mossan när man så behöver.
På stenen kunde det stå:
"Denna sten restes till minne av Onkel Olof, Mannen, Myten, Legenden.
Må hans visdoms låga aldrig slockna i våra medvetande"
När jag tänker vidare, så kanske det räcker med att man slänger askan i ett dike eller så. Är man död så är man…
3 kommentarer:
De som träffat dig kommer att minnas, utan stenar.
De som inte träffat dig kommer att bry sig, om stenarna.
Detsamma gäller mig ..:)
Rättelse:
De som inte träffat dig kommer INTE att bry sig, om stenarna.
Förstod det, och hur sant är det inte :)
Skicka en kommentar