Eld och så...

Manligt…

Idag har jag eldat. Jodå, och mitt i veckan med. Att elda är egentligen otroligt manligt. Vi män älskar eld och att elda upp saker. Ja då menar jag inte en liten mysig brasa i spisen eller så. Nej, en rejäl lägereld ska det vara, eller helst ännu större. Hade det varit lagligt hade vi nog eldat upp det mesta som gick att få fyr på. Eller sprängt det. Att spränga är egentligen ännu roligare, tycker vi män, men det tar mer tid och kräver både kunskap och material, så det får oftast vara. Om man kunde laga sprängs anka med betoning på "sprängd" skulle man garanterat se fler män i köket.

Vilket som. När jag vaknade i morse så kändes det som om det var en perfekt sitta-i-ett-hörn-och-beskåda-världen-dag. Alltså göra ingenting och låta själen komma ikapp. Jag kom då på att jag har en massa gammalt skräp från mitt tidigare kontor jag bestämt mig för att elda upp istället för att använda en dokumentförstörare (hade det varit en dokumentsprängare hade jag antagligen använt den). Man kan faktiskt elda och beskåda världen samtidigt, vilket lät som en mycket god idé.

Detta tog hela dagen. Nu sitter jag i soffan med en lätt huvudvärk, en kropp som inte vill sluta lukta rök och en enorm trötthet av all "frisk" luft. Dessutom vet jag inte riktigt om själen hann i kapp eller om den missade mig i röken.

Vedboden blev i alla fall tömd på ett problem. Det är alltid något…