Meditativt...
En av mina favoritböcker är "Konsten att bränna löv och kvistar i ett hörn av trädgården" av Hasse Alfredsson. Den handlar om det som titeln säger, alltså hur man på bästa sätt bränner upp trädgårdsavfall. Den är väldigt rolig och full av klurigheter, precis som författaren själv. Han beskriver denna syssla som en mycket meditativ och avkopplande.
Idag var det dags för eldande i min egen trädgård. Min fru hade dragit lite i sina kontakter och skaffat fram ett gammalt oljefat att elda i. Praktiskt med tanke på brandrisken. Högarna som skulle eldas upp var också framlagda. Hur gick det då? Fann jag min inre frid i studerandet av ett stilla rökmoln lutandes mot en kratta? Inte så mycket kanske. Elda har jag alltid tyckt om, men nu sitter jag i soffan och luktar som en gräsbrand, trots en lång dusch, och har bihålorna fulla med snorkorpar (en snorkorp är som en snorkråka fast kolsvart).
Men nog kommer jag att sova ovaggad i natt. Det är en sorts frid det med...
4 kommentarer:
Att elda är verkligen lustfyllt. Så pass, att jag ibland undrat hur mycket pyroman som hålls i schack ..
Tror det handlar om en undermedveten, säkert medärvd, överlevnads instinkt...
Mer eldning till folket! Muahaha! Tror Dick jag idag kom på varför det rök mycket ur er tunna :) eller har ni stort håll nertill?
Vi berättar inte våra väl bevarade eldningshemligheter; Jessica :)
Skicka en kommentar