Arbetar med alla sidor...
Jag brukar ofta återkomma till att skapandet ofta kommer från en mörk sida av ens inre, och att det inte är så konstigt att många av våra största konstnärer och författare lever nära depressionen. Även det roliga saknar trovärdighet utan ett uns av smärta eller ledsamhet.
Kom därför att tänka på Stephen Fry. En känd engelsk skådespelare som vi känner från olika TV-serier och filmer. Han är också författare till en handfull böcker. Stephen är manodepressiv. Inget märkligt med det, men i en intervju för en massa år sedan diskuterades detta och tydligen kan han medicinera bort en del av symptomen.
Stephen vägrade, eftersom han behövde dessa känslor i sitt konstnärliga utövande. Måste vara en svår balansgång, och den förtjänar all respekt. Den tydliggör på något sätt det mänskliga i oss alla och det vi brottas med varje dag.
För utan det mörka inom oss, skulle många vara helt förvirrade. Precis som Stephen Fry...
6 kommentarer:
Verkligen all respekt åt Stephen Fry!
Det kan däremot bli en riktigt svårhanterlig situation om samma person dessutom ha ett missbruk tillsammans med en psykiatrisk diagnos. Ex alkoholism och manodepressiv brukar i de flesta fall resultera i att man inte kan behålla sitt yrke oavsett vad det är, om man inte-just medicinerar. Dessutom minskar tyvärr benägenheten att se missbruket som, just missbruk-om man har en psykiatrisk diagnos, vilket bara driver den mörka spiralen neråt ytterligare. Antingen dövar man då helt sina "kreativa" och "spirituella" sidor med medicinering eller så faller man helt utanför ramen av det samhälle man lever i då missbruket oftast inte låter sig "kontrolleras".
Det jag vill ha sagt med detta är att ibland är valet kanske inte särkílt enkelt om man skall medicinera eller ej, oavsett vad det gäller...
-Galdarbjelke
Precis så.
Men skapandet i sig kan också vara en sorts medicinering/terapi, vilket nog har varit många personers räddning.
Det finns ju grader av depressioner med.
Har starkt tilltro till människors förmåga att förstå "sitt eget bästa". Svårt blir det förstås när det handlar om tillstånd där man saknar sjukdomsinsikt.
Generellt tror jag att sjukvården är sämre och sämre på att lyssna. De fina undersökningarna, tempot, reglerna, ekonomismen och vårdprogrammen har tagit över. Eller annorlunda uttryckt; vi styrs av plikt och nyttotänkande, istället för av dygd :)
Plikt och nyttokännande skulle nog kallas dygd av många :)
Så fel dom har :)
Ja tänk :)
Skicka en kommentar