Den inre resan...

Det inre är lika stort…

Många springer ju runt i världen för att försöka hitta sig själv. Vad de egentligen menar är att förstå sig själv. För, nu kommer det, vår etik och våra idéer kan delas in i tre lager:

Ytlagret
Detta kan också kallas vårt vardagslager eller vårt professionella lager. Alltså det lager alla ser och som vi speglar i vår samtid. Som lärare måste man företräda läroplanen och det är ju bra om man i alla fall får intrycket av att en präst tror på Gud. Här har vi också en tendens att representera det kollektiva och det som är "inne". Alltså kort och gott: detta är hur vi väljer att låta världen se på oss.

Mellanlagret, förnuftet
Här hittar vi våra privata övertygelser. Något som formats av vår uppfostran, erfarenheter och vårt resonemang. Alltså vad vi faktiskt tror och tänker. Vår moral och etik har ett starkt fäste här. Det kan ibland vara svårt att förklara sin religion eller vetenskapliga övertygelse, men letar man ska man leta här.

Innersta lagret, kärnan
Detta är vilka vi faktiskt är. Våra personligheters innersta, och ibland styrande kärna. Här styrs vi av drifter, rädslor och attraktioner men också våra band till familjen och våra önskningar och drömmar. Här finns vårt "naturliga jag". Ofta försöker vi styra detta med mellanlagret. Inte sällan med dåligt resultat, särskilt när vi druckit sprit t ex. När detta lager tränger fram hör man ofta kommentarer som: "Hur kunde jag?", "Var kom det ifrån?" eller "Hur blev det så?". Helt naturligt, samtidigt mycket förvånande.

Därför är det viktigt att vi gör den inre resan och verkligen tar en titt på vårt naturliga jag. Kan vi få detta att vara mer tydligt i de andra lagren upplever man ofta att man, just det, "funnit sig själv". En känsla som upplevs som att mycket känns naturligt och självklart.

Genom den yttre resan förstår vi andra och genom den inre förstår vi oss själva.
Att förstå andra är stort.
Att förstå sig själv är storhet…