Trevligt...
När jag ska ta mig fram i vår huvudstad brukar jag göra ungefär så här: Åk tunnelbana till ett ställe som ligger nära och fråga dig fram för resten. Det funkar alltid. I mitt liv har jag aldrig mött en stockholmare som inte verkar gilla att visa vägen. Spelar ingen roll vem man frågar. Ingen verkar besvärad av att peka och förklara för en förvirrad skåning.
Inte så att folk på andra ställen inte hjälper en, men det där självklart obesvärade är något som jag förknippar med Stockholm och stockholmare.
Jag är ingen storstadsmänniska, så jag har svårt att se mig bo i huvudstaden, och jag tycker om att komma hem till min stuga i småorten, men man ska öppen med det som är positivt.
Innan jag åkte hem igår hamnade jag på ett café nära Södra station. Där hamnade jag i samspråk med Per, som jag aldrig träffat innan. Efter fem minuter pratade vi som om vi känt varandra väldigt lång tid. Kanske hänger detta ihop med den där visa-vägen-mentaliteten?
Positiv resa på många sätt alltså. Nu njuter jag av det svala vädret i Broby. Ingen har frågat efter vägen ännu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar