Ljudet av hemma...

Det blir inte helt utan den här...

Söndagsmorgon i slutat av april. Vädret är inte bättre eller sämre än någon annan dag, men det är så där lite vårkyligt i luften. Utanför hör man tydligt hur en koltrast sjunger. Får mig att tänka på min barndom. På alla ställen jag har bott i hus har det funnits koltrastar, och på något sätt känns inte ett ställe som hemma utan dess sång.

Men kanske tänker koltrastarna det samma om oss. Egentligen är denna oansenliga fågel en utpräglad skogslevare, men på mitten av 1800-talet valde den att flytta in till parker och trädgårdar och bo nära oss. Många har nog samma förhållande till koltrasten som jag, eftersom den blivit vald till Sveriges nationalfågel.

Men vem bryr sig om det en sådan här vårmorgon, när nuet och koltrastsången gör livet komplett...