Bråck och annat

Titta så bra det läkt på bara en vecka...

För en dryg vecka sedan opererades jag för navelbråck. Här om dagen var det dags att ta bort bandaget. Det såg jättebra ut, om än lite svullet fortfarande. Kommer att bli ett asmacho ärr där sedan, och detta är inte helt oväsentligt. Ska man ha ärr ska de vara snygga. I vissa kulturar gör man ärr på sig själv som en sorts tatuering .

Läkningen har nog gått så bra på grund av nära vänners positiva överföring. Annars kan man ju alltid skylla på mitt senaste scrimshawobjekt. Motivet ska ju ha historiskt dokumenterade läkeeffekter. Arbetet var ett beställningsarbete. Jag är ju taoist/buddhist så det passar inte riktigt i min samling.

Ha det bra där ute allesammans...

Scrimshaw II

Titta så produktiv han är! Visst är det för gulligt...

Många undrar hur det går med min nya hobby, scrimshaw. Jodå, det rullar på, som tunnan sa. Jag lär mig hela tiden. Nedan kan ni se ett litet galleri på senaste tidens produktion, så kan ni döma själva:

Korp I.

Indian I

Indian, Korp och Dödskallehjärta...

Jodå, jag har stuckit mig på nålen några gånger. Hoppas ni gillar dem.

Kanske ska avsluta med ett citat från boken jag skriver på:

"Att bli mästare, sa mästaren, betyder inte att man lärt sig allt. Det betyder bara att man för första gången i sitt liv börjar lära sig på allvar..."

Ha det gött alla...

Att nå horisonten

Titta! Dit vill jag också åka...

"Många gånger hade han spanat mot horisonten och undrat varför man aldrig kunde komma dit. Horisonten flyttade sig alltid och var alltid steget före. Bästa sättet att nå horisonten var att sitta still och låta någon annan se att man satt där..."

Precis som hattifnattarna, i Tove Janssons böcker, söker många människor att nå horisonten, det onåbara. Kanske är vi redan, i andras ögon, där som de önskar att de vore...


Bilden är från:
http://foto.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=8988c581-98f0-4e6d-9217-6532d37dbd5f

Konsten inom oss alla

Ängel målad av HALO. Beviset på att om man vill så kan man...

Tavlan här ovan är målad av min vän och kollega. Hon har tagit sig artistnamnet HALO, vilket passar bra till de änglatavlor hon målar. Saken med tavlan ovan är att konstnären bara målat tavlor i några månader och har redan sålt ett flertal av sina verk.

Detta tycker jag är beviset på att kunnande inte bara handlar om skicklighet utan, som i det flesta fall, om mod. Känner du för att prova på något så testa.
 Jag brukar säga:
"Fråga inte vad som hindrar dig, utan fråga vad som håller dig tillbaka"

Tavlor har ju också den fantastiska egenskapen att om man inte är nöjd så kan man alltid måla över. Man kan undra över hur många motiv tavlan här ovan egentligen innehåller. Men vem bryr sig egentligen. Den stora frågan jag ställde mig var nog mer: "Varför samlar en ängel hjärtan på hög?". För det är för mig det som gör tavlan spännande. Numera vet jag varför, men lämnar åt betraktaren att fortsätta fundera.

Så kom ihåg:
"Säg att du kan, och du kan. Säg att du inte kan, och få rätt."

Så vad väntar ni på? Börja skapa med en gång, eller gör något annat vettigt. Som HALO...

Korpen- Zen på djupet

En riktigt bra bok om Zen. Kanske inte för nybörjare dock...

Detta är en av mina favoritböcker. I den här boken har Robert Aitken, i fabelform, skrivit en massa koaner på zen-buddhistiskt tema. För er som inte är insatta i vad en koan är ska jag berätta att det är en paradox, en fråga, som inte har ett intellektuellt utan ett intuitivt svar.

För att till fullo kunna ta till sig den här boken bör man ha en viss förkunskap om zen-buddhism, annars är den rena rappakaljan. Fråga min sambo, som jag plågat med den här boken under perioder i vårt liv. Jag älskar böcker med ett innehåll som inte är direkt och som man måste tänka en stund på och "Zen-mästaren Korpen" är ett lysande exempel på detta. Att den sedan är skriven som en fabel gör den bara mer tillgänglig.

Ett exempel:

"ÅNGEST
Korpen intog sin plats i församlingseken och sa: "Buddha har sagt att ångesten har en källa. Hur ser den källan ut?"
Järv sa: "Den här kan jag. Ångestens källa är fastklamrandet."
Korpen sa: "Men om skogen brinner ner?"
Järv sa: "Jag skulle kanske känna det som en befrielse."
Korpen böjde huvudet ch mumlade: "Åh, nåja...gratulerar""

Ni förstod nog. Jag har läst boken massor av gånger och hittar ständigt nya djup i den. Det är helt okay att se den som en 200 sidor lång bok som handlar om goddag och yxskaft...



Bildens webbplats:
http://www.flickr.com/photos/zen52/3247273090/

Vid vägs början...

Framme snart? Tror inte det, faktiskt. Snart har jag kommit till början...

"När börjar en resa egentligen? Många säger att det börjar med ett enda steg,  det första, men han hade lärt sig att resan började långt tidigare. Precis som med en tavla man skapar. Det sista konstverket man tar sin pensel ifrån, började målas i samma ögonblick som man första gången upplevde ljuset utanför livmodern. Den är produkten av alla upplevelser, färdigheter och erfarenheter konstnären besitter,  förmedlade genom färgstråken på tavelduken.

Därför börjar en resa aldrig, den bara fortsätter på en annan väg och på ett annat sätt..."

40-årskris, ja tack!

Iron Maiden? Nä, Onkel Olof och hans eviga 40-årskris...

Titta vad jag fick i posten idag! Ni som läser min blogg vet ju att jag jobbar hårt på min gothimage, och det här armbandet är ett steg på den vägen. Rätt sött, tycker jag, på sätt och vis. Min allvisa och tålamodsprövade sambo tycker att min 40-årskris varat länge nu. Kanske har hon rätt, men idag känns det som om jag skulle vara helt förvirrad utan den.

Titta bara på alla fantastiska saker jag gjort sedan jag fyllde gubbe:

• Skaffat bikerboots
• Börjat spela elgitarr och elbas
• Karvar scrimshaw
• Flyttat till landsorten
• Börjat röka pipa
• Skriver på min tredje bok
• Dansat balett på Youtube
• Bär Stetsonhatt
• Skickat bidrag till melodifestivalen
• Startat en herrklubb
• Börjat blogga
• Gjort en ny hemsida web.me.com/onkelolof/onkelolof/
• Tillverkat schamanskallra
• Börjat spela schamantrumma

Till detta har jag varit rätt kreativ på jobbet med, för att inte tala om alla mina kreativa hobbies som jag hade sedan tidigare. 

Så varför i herrans namn skulle det vara så illa med en liten kris då och då? Kanske för att omgivningen får lite svårt att hänga med...