Att vara vid...

Meditativt...

Bara en dag kvar på jullovet nu, eller egentligen ingen eftersom det är helg de sista dagarna. När all julstress lagt sig och man får ett par oplanerade dagar är det skönt att göra något avkopplande. För mig handlar det ofta om att göra något kreativt. Pyssla, måla eller spela lite musik till exempel. Idag har därför dagen ägnats åt att måla gubbarna till "Star Wars Legion". 

I morgon börja det bli dags att förbereda sig för måndagens arbete. Men det tar vi då...

Boba Fett...

Storm trooper...

I slutet av lovet...

Lugnt...

Då var det i praktiken vardag igen och samtidigt de sista dagarna av lovet. När jag tog kontakt med kommunen idag, för att fråga om det som behövs för att avsluta bastubygget, märkte jag att det är fler som passar på att ta några dagar ledigt. Det samma gällde när jag ringde elektrikern för att få någon att komma och titta på värmepannan. Trots detta kollektiva lugn lyckades jag få tid till tandläkaren, bokad tid för elektrikern och reda ut det viktigaste med kommunen. Lägger man till en runda till återvinningscentralen så får man vara nöjd med sin dag.

Nu när det är mörkt ute fortfarande är det också mysigt att sitta i sitt bastu hus och bara ta det lugnt, lyssna på stormen och koppla bort övriga världen en stund. Man behöver lägga plikter och sociala medier åt sidan då och då. Låta själen komma ikapp. Nästa vecka är det ju full rulle igen så man får verkligen passa på att fylla de där batterierna.

Fyller batterierna gör jag också när jag pysslar. Så det var skönt att ta fram lite lim och börja montera figurerna till sitt senaste inköpta spel. Har inventerat mina färger också för kommande målning.

Så det här har varit en fin onsdag. Hoppa ni läsare också haft det gott...

 

Gubbar i en låda...

Klimatrosor...

Full blom...

Ute i trädgården är gräset brunt och knastertorrt. Ja, hela världen tycks damma när man går igenom den. Men rosorna blommar som aldrig förr. Alla våra rosor är en prunkande uppenbarelse i färg och doft, och man kan bara gilla det.

Sedan tänker man att många växter växer ovanligt mycket när de av olika anledningar känner sig hotade.

Så kanske är alla dess rosor ett dåligt omen. Men då är det ett omen man får passa på att njuta av. Morgondagen vet vi fortfarande ganska lite om...

Vägen...

Vissa dagar tar man de där besluten som visar att livet är en väg. Man måste hela tiden förhålla sig till att allting fortsätter att rulla på och att man egentligen bara kan gå framåt.

Horisonten kommer man ändå aldrig fram till. Precis som det ska vara...

Smultron i höstrusket...

Inte illa i oktober...

Man ska ta tillvara de där små smultronen i vardagen. Det där som händer i det lilla, men som kan få vardagen att kännas rätt ok eller till och med riktigt bra.

Dagens smultron för mig kan ni se på bilderna.

Trevlig helg alla...

Fysik...

Välja sten...

Ta en...

Välj en sten:

Om du väljer den med tanken, så hittar du en passande sten.

Om du väljer med känslan, så hittar du en fin sten.

Om du väljer med anden, bara tar du en sten och det blir rätt sten.

Jag tog den här stenen...

Ny väg...

Det går lite hit och dit...

Igår fick jag reda på att jag fått diabetes. Blev inte så förvånad egentligen. Kroppen har meddelat att något inte är som det ska ett tag, så det var bara att krypa till korset och bege sig till vårdcentralen.

Så nu vet man det. 

Nästa tanke är mer: "Ja ha, då får man anpassa sig till det". 

Sedan går livet vidare med ett nytt "som vanligt"...

Måndagsro...

Kuan yin...

Man kan ju undra över varför de flesta är mest trötta på måndagen. Då borde man ju vara som piggast efter helgens vila.

Men egentligen är väl sanningen att man bryter ett mönster, som man också bröt för några dagar sedan.

Kanske ska man inte ha helg, utan istället jobba lite mindre hela tiden. Då kan man ha ett vettigt mönster obrutet.

Och framförallt slipper man vara sömnig på måndagen...

Sista dagen på lovet...

Lite hit och lite dit...

Idag har det varit sista dagen på jullovet. Jag tränade lite inför arbetsstarten med att gå upp lite tidigare idag. Det gick bra, så man är inte helt försoffad.

Det känns ganska kul att börja i morgon, och på sikt träffa eleverna igen. Många tycker nog att man ska känna sig lite nere när en ledighet är slut, men jag tänker mer så här: I morgon blir det något annat. Varken bättre eller sämre.

För så är det i många avseenden. Ibland går man lite hit, sedan går man lite åt ett annat håll, men egentligen är det samma väg hela tiden...

Stolthet och sånt...

Kuan Yin, barmhärtighet...

Sitter och tittar på nyheterna idag. De flesta börjar nog bli rätt vana vid att se kriget i Syrien. Man vänjer sig, som bonden sa när han satt på en spik. Även jag reagerar allt mindre, men då och då så slår det en att resultatet av allt det här är att vi numera har EUs hårdaste asylregler, att vi slutit avtal med Turkiet och att Öresundsregionen splittrats av gränskontroller.

Samtidigt som jag fortfarande blir lika förbannad över detta, har vi ministrar som sitter och är stolta över det som åstadkommits.

Tycker inte man ska blanda ihop politik och religion, men Kuan Yin, giv mig styrka...

Zen talar igen...

Ständigt aktuell...

Stress är som vanligt på tapeten, och har egentligen varit det länge. Så länge det funnits skrivet ord, så har det då och då dykt upp notiser om människors oro. Allt från Gilgamesh dödsångest över Havamal till dagens stresshysteri.

Jag tror att varje generation tycker sig vara mer stressade än de tidigare, även det ett mycket mänskligt drag. När känner att man ska ha lite distans till det hela brukar jag läsa min favoritbok "Zen talar". Där finns de flesta råd man behöver. Bara läs den lilla serien här så förstår ni nog.

En bok väl värd att äga. Läs den...

Höstmorgons samsara...

Aum...

När klockan ringer på morgonen infinner sig en speciell känsla av samsara, återfödelse. I ett ögonblick sköljer en känsla av att man börjar om samma dag igen. Alltså samma dag som gårdagen och dagen innan dess. Ja, alla andra mörka dagar i höstruskets årstid som man vaknat upp till.

När man fått lite frukost kan börja ana en viss känsla av förändring, och kanske ett uns av unika inslag, och innan man går och lägger sig kan man fatta att det inte varit samma dag.

Men den första sekunden på morgonen, den är alltid som de andra första sekunderna...

Det där med skoputs...

Meditation med världslig nytta...

Jag är ganska dålig på det där med att hålla ordning på en varje dag basis. Jag spar gärna på disk och andra sysslor. Där med inte sagt att jag inte gillar att diska eller städa på toaletten, för att ta några exempel, det är bara det att de måste göras som ett projekt.

Sätta på musik, sortera upp alla glas och tallrikar och sedan diska i lugn och ro kan jag till och med tycka är ganska avkopplande. Så är det med att putsa skor också Skulle aldrig sätta mig en sen kväll med kräm, borste och trasa om det inte var riktigt akut, men att ta alla oputsade skor jag ser, sätta mig i soffan och sedan putsa på ordentligt och från grunden, det gillar jag. Det ger en sort tillfredsställelse att gå upp den sortens arbete.

Sen kan det ta en månad eller så innan jag sitter där igen. Så risken att man möter mig i oputsade skor är nog större än att se mig i välputsade.

Nu har jag putsat familjens alla oputsade skor. Det fick bli dagens meditation. Vissa lär kalla detta för mindfullness...

Perspektiv...

Ett citat, en bild och en tanke...

Enkelhet...

Ibland behöver man inte skriva så mycket.

Det finns så mycket bra som redan är skrivet...

Lycka...

Den stora frågan...

Man kan verkligen diskutera hur man ska hitta den där harmonin i tillvaron. Hur mycket ska man planera och hur mycket ska man "go with the flow". När ska man lita på tanken och när ska man lita på känslan.

Jag har märkt att mitt liv fungerar bäst när jag följer hjärtat mer än huvudet. På något sätt finns det en gräns för hur länge man kan tillåta sig att fastna i tanken. Förr eller senare måste man släppa taget och gå vidare, så för det mesta fungerar det bäst att släppa taget redan tidigt.

För det dröjer sällan länge från det att man släppt en tanke till att nästa tar tag i en, och så fortsätter livet...

Aktiv dödshjälp...

Svårt och sorgligt...

Sitter och lyssnar på en debatt som bland annat handlar om aktiv dödshjälp. Den eviga frågan på fler än ett sätt. Över huvudtaget är döden alltid svår för oss, särskilt som vår tid är så kort.

Som buddhist kan jag se argument för att både vara för och emot. För, därför att liv i sig själv är heligt, och mot, därför att vi är en del av allt och för att livet inte är linjärt utan cykliskt.

Som filosof och liberal tycker jag att man äger inte bara rätt till ett värdigt liv, utan även om en värdig död. Problemet ligger i den etiska aspekten att man aldrig kan vara riktigt säker. Riktigt säker på att man kanske hade ångrat sig.

Läste någon stans att ett bra liv kröns av en god död, men för mig är ordet "värdighet" som får allt att väga över.

Mitt liv och mina erfarenheter har fått mig att vara för aktiv dödshjälp. Detta är inget jag vill övertyga andra om. I den här frågan måste alla hitta sin personliga sanning...

Onsdag ja, eller nej...

...

Ledig onsdag betyder en massa pyssel. Bestämde mig redan igår för att inte ta tag i för måga viktiga saker, utan bara vara så mycket som möjligt. Så klart har det blivit lite figurpyssel, men jag har också hunnit läsa lite i en av mina favoritböcker "A Zen Forrest".

Fastnade för följande strof:

"A man coming
  to preach yes and no:
Only a yes-and-no man"

Tycker den är värd en tanke i våra polariserade dagar...

Den enda vägen...

Så här är det:
Det finns bara en väg och den går enkelriktat framåt. Dock korsas den ibland av någon annans väg, som också går enkelriktat framåt.

Väldigt sällan krockar dom...

Korpmåne...

Mångatan är vägen
Följ korpens vingslag
vandra på de lätta vågorna
I ett ögonblick
Satori...




Bildens hemsida