Mörka tider...

Kvinnor tar ca 60% av alla högskolepoäng och examina, och just nu tar damerna merparten av medaljerna i OS.

Det ser mörkt ut för patriarkatet idag...

Lite fotbollstankar...

Salta grabbar, å så...

Visst måsta man kommentera landslaget i fotboll? Jo, det måste man i dessa dagar. Svenska herrlandslaget i fotboll lyckades i konkurrens med tre stora världslag ta sig till VM-slutspelet fast få, kanske ingen, av dem skulle platsat i något av de där storlagen.

Hemligheten heter, som alltid, laganda och moral. Laget och motivationen slår alltid talang och individ. Kanske just därför vårt samhälle är så förtjust i lagsporter. Det handlar inte bara om tävling, utan om något annat med.

Just därför ska vi aldrig vara rädda för att låta alla få vara med, även om det på pappret inte ska vara den vinnande lösningen.

Just därför var det bra att förbundskaptenen bara ville prata om de som ställde upp och ville vara med.

Just därför ska inte Mr Z in i laget till nästa sommar.

Laget har redan vunnit. Även om de förlorar alla matcherna i slutspelet...

Svar...

Titta! Har nu fått svar från Expressen. Tänk att "Söndag" vänder sig till kvinnor. Har jag inte fattat på alla dessa år jag köpt den.

Säger en del om både det ena och det andra. Både om pressen, redaktörers ansvar, könsroller och till viss del min manlighet.

Får fundera på hur jag ska förhålla mig till detta egentligen...

Framsida...

En plats för onkel...

Jag köper söndagsbilagan till expressen varje söndag eftersom jag gillar de korsord och sudokun som finns i den. Men en sak har slagit mig: det är bara kvinnor på framsidan.

Så därför skickade jag en bild på mig själv till Expressen och erbjöd mig att vara med på framsidan. Bara så där lite lagom trendbrytande.

Ännu inget svar...

I skuggan av ljuset...

En liten laser...

Jag lär mina elever att kyla bara är avsaknad av värme, och att mörker bara är avsaknad av ljus. Inga motsatser alltså, utan bara nyanser på samma skala.

Rätt mycket i livet är just bara nyanser på samma skala, men många väljer att kalla dem motsatser. 

Det passar dem att ha det så...

Svar på tal...

Många undrar hur dåligt hör jag egentligen? 

Ja, precis så dåligt som bilden ovan visar, kan jag nu svara.

Något annat ni vill veta? ...

Paralympics...

Respekt...

Varje gång jag tittar på Paralympics tänker jag att nu måste det väl ändå snart vara dags för det där nästa steget. Alltså att gå från en olympiad för bara män, till en olympiad för alla kön till en olympiad för alla.

Inkludering eller inte har alltid suttit i huvudet, inte i kroppen eller sinnet...

Kvotering ånyo...

Ständig fråga...

Nu vill regeringen åter kvotera in kvinnor i bolagsstyrelserna, och som vanligt är jag emot. Jag tycker det är emot tanken om den kompetenta människan att kvotera in olika grupper. Ställ hellre krav på kompetens som betyder något. 

Med tanke på att kvinnor tar 60% av alla högskolepoäng borde kompetenskrav då leda till att det var minst 60% kvinnor i styrelserna.

När det händer. Kommer vi då att kvotera in män? Antagligen inte...

PK som i paradox...

Delad idrott...

På allvar kan jag bli lite förbaskad att man samma vecka som man yrar över att vissa muslimska skolor har delad idrott låter Tjejmilen gå av stapeln.

Det är alltså okey att ha delad idrott så länge det inte rör sig om muslimska tjejer. 

Håll linjen PK-Sverige...

Bittra medelålders män...

Silver-Emma...

Igår hade damerna tagit 80% av alla Sveriges OS-medaljer. Både damlaget i fotboll och i handboll har gått vidare, när herrlagen är på väg hem.

På hemmaplan tar tjejer ca 60%av alla högskolepoäng och tar fler och fler chefsposter och startar företag efter företag.

Inte konstigt att många män är "tjuriga" ute på nätet. De vet att de tränat för lite för att ta en medalj, så de får bli bäst på att vara negativa istället...

En fin present...

Ett fint ställningstagande...

Idag hade vi avslutningsmiddag på jobbet och av arbetsgivaren, Lunds kommun, fick vi en fin sommarpresent: En badhandduk i form av en regnbågsflagga.

Den kommer nog att användas en hel del, för just nu känns det som om många handlingar och kommentarer inte får stå oemotsagda eller bemötas med tystnad.

Annars skänker jag en extra tanke till de anhöriga till den öppna demokratins senaste offer, Jo Cox, som mördades i sin valkrets idag. Kanske är en månghövdad och högljudd stund mer behövlig än en tyst minut just nu...

Envisa virus...

Så der de ut...

Efter gårdagens blogg har det slagit mig att den här vintern har ovanligt många haft ovanligt lång sjukfrånvaro, eller dragits på förkylningar som liksom verkar ha flyttat in permanent. Det snyts, snörvlas och harklas lite var stans.

Själv vågar jag inte bli sjuk. Folk kan ju tro att man har "mansförkylning", och hur pinsamt är inte det...

Kvinnligt mänskligt...

Tankemiss...

Idag har jag suttit i utskottet kallat "Från nyinflyttad till stolt göing". Det har varit mycket intressant och idag fick vi en lektion i mänskliga rättigheter; i världen och genom tiderna. När vi kom till följande bild fastnade jag på på punkt fem som lyder:

• "Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter"

Vid första anblicken kan man tycka den är helt ok, men gör man en fri tolkning kan man se den ungefär så här: kvinnor är inte människor men ska ha mänskliga rättigheter. Alltså om de vore människor skulle vi bara säga "människors åtnjutande av mänskliga rättigheter", annars menar man inte fullt ut att kvinnor är människor.

Jag förstår den egentliga kontexten av det här, men funderar man ett tag så finns det ett undermedvetet budskap att ta till sig.

Så nu får vi väl skriva om böckerna lite så här:

Barn- barn är produkten av sexuell aktivitet mellan en kvinna och en människa.

Nu är det snart lördag...

Polarisering...

Utblick och insikt...

Ibland sätter vissa nyheter verkligen fart på debatten och samhället och får oss att gräva nya "skyttegravar" och värn för den verbala krigföringen. Just nu har vi lyckats dela upp samhället i följande grupper:

• De som anser att det är en patriarkatisk fråga
• De som säger att det är ett kulturellt problem
• De som anser att det är en fråga om patriarkatet, men ser att i vissa kulturer är värre
• De som anser att något dumt är något dumt vem som än gör det

Ni får själva fundera ut vilken fråga det gäller, och jag tror de flesta av er har säkert redan tagit ställning.

Just därför var det väldigt skönt att till slut prata med en person som inte hade någon åsikt alls i fallet. 

Den femte åsikten kanske? ...

Minfält...

Gamla murar står stadigt...

Nu är debatten igång igen. Då tänker jag på det som hänt i Köln och I Kalmar, där män med invandrarbakgrund antastat kvinnor på olika sätt. Helt plötsligt får många vatten på sin kvarn och snabbt är det dags att fördöma båda kulturer och religioner.

Det här gör mig lite bedrövad på många sätt. Dels för att jag aldrig gillar när några få förövare ska få representera en grupp eller kultur, men också hur lama vi är att ta tag i frågan på riktigt. För detta är ett bredare problem än så.

Det som hänt är absolut inte okay och det ska redas ut och bestraffas...   ... och här skulle det vara en punkt, men tyvärr finns inte den där punkten. För problemet är att det är lätt att komma undan med brott av den här typen och liknande. Jag tänker inte bara på fysiska och verbala sexuella trakasserier, utan också på det som ständigt pågår ute på nätet. För fakta är ju att vi inte hör om många utredningar eller domar här. Det mesta går igenom med vår kollektiva acceptans eller tystnad.

Vi är många som gärna hade sett att ett eller annat troll hade fått hänga i svansen från skampålen, men chansen att det ska hända är minimal.

Jag tror att vi som rör oss i den verkliga och virtuella världen måste fråga oss vilken värld vi vill leva i. För detta som sker är inte ett invandrarproblem och det är inte ett feministiskt problem, utan ett mänskligt och medmänskligt problem där alla har ansvar.

Tyvärr tror jag också att de som har bäst förmåga att reda ut de här fallen just nu står i Hyllie och kollar id-handlingar...

Assisterad befruktning...

Det fria valet och den ofrivilliga avsaknaden...

Vi har väldigt lätt i det här landet att hoppa på saker, som vid första ögonblicket ser enkla och rätt ut, utan att se dem ur alla synvinklar. Etik, rättvisa och jämställdhet är inte så enkelt som vi tror alla gånger. Det räcker inte med att bara äta ekologiskt, förhålla sig till patriarkatet och källsortera för att tro att man är på den rätta sidan om den goda linjen. Man måste lära sig att se saker från mer en ett håll.

Sitter och funderar på det här med assisterad befruktning till exempel. Ja, jag vet att det kanske inte är vad gemene man sitter och klurar på en söndag, men just idag är det min fråga. Vilket som. Just nu läggs det förslag att ensamstående kvinnor ska få rätten till assisterad befruktning, alltså att de ska kunna få statens hjälp att bli gravida utan att ha ett partnerskap.

Jag har inge problem med detta, tvärt om, och jag tror inte på att den gamla traditionella familjebilden ska ses som ett ideal. Alla människor kan bli bra- eller dåliga föräldrar oavsett partnerskap, så låt de kvinnor som är motiverade få möjligheten att bli med barn.

Men vad ska vi göra med alla ensamstående män som vill bli förälder?

Som sagt: få frågor är enkla...

Den eviga feministfrågan...

Här förhåller vi oss, och hör sen...

Jag är inte feminist, och det vågar man nästan inte säga. Idag har jag lärt mig att det är inte om man är man eller kvinna som avgör utan "hur man förhåller sig till patriarkatet". Alltså feminism handlar inte om att i handling vara jämställd i handling och hjärta, man måste också vara emot det mansdominerade samhället eller män i allmänhet för att få vara med.

Man kan inte ta en rörelse som påstår sig stå för jämlikhet, när det handlar om att man samtidigt måste ta ställning emot halva befolkningen. Inte jag i alla fall. I min värld får varje idiot tala för sig själv och stå för sig och sina handlingar, och inte representera en hel kultur eller grupp. Punkt.

Jag vet att det är långt till en värld av individansvar, men man får jobba på det...

Fotbollsvåld? ...

En dag på kontoret…

Vi har statistiskt sett aldrig varit mindre våldsamma än vi är idag. Värst lär vi ha varit i Stockholm på 1500-talet. Det söps, slogs och dräptes i tid och otid. Även på min fars tid slogs man man mer än man gjort på min tid. Trots detta tror vi att vi lever i den brutalaste tidsåldern hittills. Men det är väl så medierna vill ha det. De tjänar ju trots allt pengar på att vi ska vara elaka mot varandra.

Vilket som. Våld är hur man än ser på det något vi män tycks födas med. Antagligen med något urgammalt bortglömt syfte. För även pojkar från de fredligaste hemmen leker krig. Så gjorde även jag trots att jag räknades till de lugna grabbarna. Vi har det i oss, men det efterfrågas inte och eftersom vi förnekar det, förtrycker det och fördömer det kommer det att fortsätta ligga och ticka som en bomb under ytan i vårt samhälle.

Fotbollen har, av någon anledning, blivit en plats där vi, ja faktiskt, tillåter våld att regera. Alltså i täckmantel av fotbollen förminskar vi, om än bara lite, de våld olika personer utöver emot varandra. Helt korkat egentligen. Om någon blir misshandlad till döds så är det en misshandel till döds. Punkt. Det är inte ett offer i "fotbollsvåldet" namn. Om vi tillåter detta kommer fler att dras dit för att det är nästan legalt att vara så kriminell som något inom dem vill att de ska vara. Sedan får klubbarna ansvaret för spektaklet.

Därför är "fotbollsvåldet", som mycket annat, i mina ögon ett rättshaveri. Man kan man sätta en kniv, som är olaglig att bära på sig, i ryggen på en annan människa och kalla det för självförsvar så kan man göra rätt mycket utan ansvar.

Vi har mycket kvar att lära tydligen…

Inte helt naturligt...

Inte helt ok…

Bilden heter "L'Enfent". Den är från 1987 och är en av min generations ikonbilder. Såld i flera miljoner kopior. Den lyckas på något sätt förena olika aspekter av manlighetens olika ideal. Precis så som kvinnor vill ha oss; Macho men ändå omhändertagande och mjuka. Den manlige modellen, Adam Perry, har senare berättat att han fått ligga med 3 000 kvinnor på grund av den här bilden. Säger en hel del om en massa saker i vårt samhälle som jag inte tänker gå in på här.

För idag påminner den här bilden mig om något annat. För trots att detta varit ett ideal i många år så är det långt ifrån accepterat att män ska ha ett barn i famnen. Efter alla pedofilskandaler på 90-talet så måste vi män som arbetar i skola och förskola fortfarande neka barn att krypa upp i knät. Vi måste hålla distansen. Så trots att det är naturligt för barnet och naturligt för mannen, så är det onaturligt för samhället.

Vet inte om jag ska skylla på patriarkatet, katolska kyrkan eller scoutrörelsen. Nöjer mig med att konstatera att vi är det samhället vi vill ha. Med eller utan ett barn i knät…

Styrka II...

Inte det ena eller det andra. Båda…

Man kan fundera på det där med styrka och vägen till förändring. Vem äger förändringen egentligen? I ett samhälle där ingen har ansvar utom syndabocken är det lätt att alltid hitta ursäkter för att inte ta det där steget som man borde. Man kan dock beundra andra som gör det. Eller förakta dem med för den delen. Hjälte eller syndabock; skillnaden kan vara hårfin.

Har de senaste dagarna diskuterat balansen, det kvinnliga, det manliga, det barnsliga och en massa annat. Ont och gott, jämförelse och tävlan. Diskussionen kan vara i evighet. Men i min värld kvarstår alltid faktum: vill man uppnå något finns det bara en som går att förändra och det är mig själv. Jag kan uppmuntra och stärka andra, men valet är alltid den enskildes. Alltså blir mitt jobb som lärare att ge mina elever styrkan, förmågorna och kunskaperna de behöver för att kunna göra sina egna val.

Om de inte får detta kommer någon annan att välja åt dem. Är då positiva krav och förväntningar något fult? Absolut inte. Det är grunden för att en demokrati ska kunna fungera. Jag tror på människan. Kön och system är sekundärt i frågan…