Stänga ut eller stänga in? Ofta det samma...
Det är verkligen oroliga tider. Oljepriset har fallit och hotar många ekonomier, däribland Rysslands, och på sätt och vis har vi ett världskrig. Alltså, USA har alltid någon konflikt någonstans eller ligger i krig med terrorismen, och Ryssland har sitt i Ukraina. Lägger man därtill alla väpnade konflikter i Afrika och i Mellanöstern, så kan man ju faktiskt säga att hela världen mer eller mindre är involverat.
Då är det inte märkligt att det inte funnits fler flyktingar nu än sedan andra världskriget. Någonstans känner vi alla av den här oron. Även vi i det lilla trygga Sverige. Det splittrar oss och får många att tänka mer på sitt än på vårt. Det är helt naturligt. Så har det alltid varit. MEN. Det ursäktar inte att vi just därför måste tappa vår värdegrund och sänka vårt beteende. Egentligen borde vår moral och etik vara på topp just nu när vi behöver varandra som mest.
Just därför blir man lite betryckt att höra att man i Norge lagt förslag på att förbjuda gåvor till tiggare och att man vill införa pass för resenärer från Sverige. Okej, man påverkas så klart mycket av de låga oljepriserna just nu, men man är fortfarande världens rikaste land. På något sätt kan man hindra folk från att ta emot, men att förbjuda givande är att ta bort en helig handling från de flesta stora religionerna, och på sätt och vis också från ateismen.
Sen om vi vill kalla det för dana, kollekt, allmosa eller medmänsklighet har ingen betydelse, att förbjuda en människa från att ge är att frånta den rätten att få vara civiliserad och få göra det där lilla som kan skapa det stora. Om man kan säga att något är ont, så måste ett förbud mot givande gå under den kategorin. Norge balanserar på en etisk/moralisk gräns här som de måste vara ytterst försiktiga med.
Jag är ingen större givare till tiggare. Jag ger när andan faller på och har inte dåligt samvete om jag inte ger. Just idag, efter att ha hört på nyheterna, var jag bara tvungen att ge en slant till tiggaren utanför den lokala affären. Trots försvinner liksom inte med åldern.
Efter det hamnade jag i ett samtal med två "nysvenskar" som hade hamnat i en diskussion om hur svenskan använder ordet "haj".Om det bara används om fisken, eller om man faktiskt kan säga "haj" när man hälsar. Hur man nu hamnar i en sådan diskussion med en som har sina rötter i Afrika och en från Mellanöstern i en liten ort som Broby. Kul var det i alla fall. Inget som norrmännen får uppleva om de ska fortsätta på inslagen väg.
Så idag var det gott att vara lite kriminell. Norgekriminell...
