På sofflocket...

Lördag...

Den här veckan har verkligen varit intensiv. Fulla dagar och kvällsaktiviteter varje dag. Så blir det ibland, och det är bara att gilla läget.

Men efter en vecka som den här blir det extra skönt att ta en dag man inte gör något speciellt.

Så idag blir det en dag på sofflocket, zzzzzzz...

Svar...

Titta! Har nu fått svar från Expressen. Tänk att "Söndag" vänder sig till kvinnor. Har jag inte fattat på alla dessa år jag köpt den.

Säger en del om både det ena och det andra. Både om pressen, redaktörers ansvar, könsroller och till viss del min manlighet.

Får fundera på hur jag ska förhålla mig till detta egentligen...

Framsida...

En plats för onkel...

Jag köper söndagsbilagan till expressen varje söndag eftersom jag gillar de korsord och sudokun som finns i den. Men en sak har slagit mig: det är bara kvinnor på framsidan.

Så därför skickade jag en bild på mig själv till Expressen och erbjöd mig att vara med på framsidan. Bara så där lite lagom trendbrytande.

Ännu inget svar...

Onkel Patina...

Tidens konst...

När jag såg det här köksskåpet på en loppis idag visste jag att det nog skulle följa med hem. Å mycket riktigt, min fru köpte det nästans direkt utan att egentligen veta var vi ska ha det någonstans.

Det är väldigt välgjort, vilket antagligen gjort att det överlevt åtskilliga decennier.

Har tidigare bloggat om att många föremål på sätt och vis är snyggare när de får stå ett tag och skaffa sig lite naturlig nötning och patina. Något man inte kan skapa, även om många inredningsföretag lägger mycket ansträngning på att försöka. Chabby fake, som vi säger här hemma.

Ålder gör även oss som människor vackra på ett visst sätt. Livet gör kanske inte utseendet perfekt sett ur ett skönhetsideal, men helt klart mer spännande. Några ärr och rynkor kan förstärka karaktären och förtydligar personligheten.

Så om någon tycker att man ser ut som ett "skåp", så kan det rent teoretiskt sett vara en komplimang. Bara det är ett skåp med rätt patina...

Folkvandring...

Mynttorget...

Ibland måste man låta själen komma ikapp, och ett bra sätt att göra detta är att åka på spa några dagar. I bastun och poolen är nätet bortkopplat av sig själv, och lite god mat på det så är man inne i matchen igen.

Den här gången var jag och frugan i Torekov som ligger Bjärehalvön rätt nära Båstad. Där finns ett hotell med allt man behöver för en skön retreat. Så det senaste dryga dygnet har jag hängt i den här vackra delan av Skåne.

Förutom god mat och annat så var det en sak som slog mig: Det är ju ingen som talar skånska i den här delen längre. Nej, alla vi talade med i affären, på restaurangen eller ute i samhället talade dialekter som jag förknippar med mälardalen, inte Bjäre.

Så tydligen är svearna på vandring igen. Lite roligt är det allt...

Nästanbastu...

Det tar sig...

I Broby har vi en riktigt bra bygghandel. Alltid bra service, vad det än gäller. I början av hösten verkade det som  om bygget av min bastu skulle komma igång, så jag passade på att beställa alla dörrar och fönster jag behövde. De har sedan dess stått i ett förråd hos vår lokala handlare, men idag 

beslöt vi att de nog ska stå i vårt garage i stället.

Då fick vi låna ett släp utan extra kostnad och på en timme var de lastade, hemkörda och släpet var tillbaka till bygghandeln.

Nu har starttiden för bygget flyttats upp lite, så hela bastun är just nu bara två dörrar och två fönster.

Men det är inte så illa bara det...

Att existera...

Första bilden...

Det sägs att om man inte syns på nätet så existerar man inte. Just därför söker jag då och då på m ig själv för att se hur mycket jag egentligen finns. Idag var en sådan dag.

Det gav 55 200 träffar på "Onkel Olof"! Inte så illa pinkat av en trähäst, skulle man kunna säga. Men och andra sidan har jag skrivit ett ex antal tusen blogginlägg och har över 120 000 läsningar, så nog borde man finnas. 

Av alla bilder som finns på mig blev bilden ovan den första. Kan man fundera på vad den har för attraktionskraft, men tydligen är den populär. Tror den kommer från ett inlägg om att dricka mer mjölk för att bevara våra mjölkbönder.

Kul var annars att hitta ett blogginlägg som handlar om mig på en annans blogg. Den tar upp mitt minst sagt komplexa religiösa liv, och på något vis har skribenten lyckats hitta essensen, även om han utgår från sin egen övertygelse. Spännande att läsa var det i alla fall.

Descartes sa ungefär så här: "Jag tänker alltså finns jag till". Men han levde på 1600-talet, och då fanns inte internet. Kanske hade han skrivit om sin filosofi om han levat idag.

Och kanske hade jag definierat min existens på annat sätt om 400 år. Men det får jag ju antagligen aldrig veta. I morgon ska jag i alla fall existera som vanligt igen...