Vågen, månen och mobilen

Detta väcker känslan man bär på...

Sitter just nu vid en strand i södra Skåne och lyssnar på vågorna som slår mot stranden. På den mörka himmelen syns en nästan full måne, som speglar sitt ljus i det mörka vattnet. Ödet känns nära den här aftonen.

Kommer att tänka på en strof från Pugh Rogefeldts "Hammarhjärta":

"Ett smyckat skepp ett blommande bål
som har tänds på mörka vatten
bär min kropp och mitt vapenstål
för att släckas i mångatans brunn"

Ungefär i samma tanke föds önskan om att få gjuta in sin mobiltelefon i betong och sänka den för alltid. Sänka den för alltid i mångatans brunn, under de mörka vågorna...