På kongress...

Entusiasm...

Ja, här sitter jag och väntar på att stämman ska börja. 

På linjen "den som tänker först får rätt" och "i din tystnad talar någon annan för dig" tror jag att jag kan få igenom en del spännande beslut på det här viset....

Tillbaka till naturen...

Nära natur...

Dagen har ägnats åt att vara ute i vår naturen med eleverna i åk 7. Det området som jag var placerad på var precis som sist ängen. Ängen är en tacksam biotop. Stor artrikedom, mycket sol och det är lätt att hålla koll på alla eleverna.

Fynden blev också många, och som varje gång man är ute med eleverna tänker man att man borde vara ute mer, oftare och längre. Barn behöver naturupplevelser.

Ja även en gammal onkel behöver den där naturen i dryga mängder, men det vet ni redan...

Kontraster...

Hemma bäst...

Det bästa med att vara borta ett tag och sova i sovsäck med ett liggunderlag som enda skydd mot ett hårt golv, är att komma hem till sin vanliga säng igen. Samma sak som att åka skridskor. Det bästa med den idrotten är när man får ta av sig skrillorna och ta på ett par vanliga skor igen.

Så förutom ett behövligt besök i staden idag, har jag bara njutit av att ligga raklång i min egna säng utan skridskor. Att det är lördag är en enorm bonus i sammanhanget...

Lägerliv...

Bild från dagen...

Är man tillbaka i sin soffa igen efter ett dygn på läger med mina mentorselever i nian. De har den fina egenskapen att de vill inte göra så märkvärdiga saker, utan de vill mest vara tillsammans och ha det gott. Äta, kanske paddla lite och lyssna på musik, bara de får umgås med varandra.

Ibland är det en ynnest att få vara mentor och lärare. Världen har mycket att lära av dessa nior.

I natt sover jag gott av många anledningar...

Svacka i örat, igen...

Det tar lite tid...

Många av er undrar hur det går med min ansökan till Hemvärnet. Jodå, det händer saker, men inte så fort och inte helt i rätt riktning. Det är snart ett år sedan jag tog tag i mig själv och äntligen anmälde mig som frivillig. Men, min gamla hörselskada har gjort att jag nu är föremål för en utredning som tar en massa tid.

Det är inte så att man är rädd för att en signalist inte ska höra viktig information, utan man är mer rädd för att min hörsel kan förvärras om jag skulle få för mig att smälla av ett granatgevär eller liknande.

Vilket som. Nu har jag i alla fall gjort mitt andra hörseltest, och idag har jag suttit hos en läkare och diskuterat mina tillkortakommanden. Egentligen klarar jag inte kraven, men det är precis, så nu ska jag iväg på ett annat test till. Man kan säga att försvaret vill ha mig, men inte mina öron. Själv vill jag bara ha ett snabbt och rakt "ja" eller "nej".

För jag tänker att i en krissituation har man ingen tid att fundera, då agerar man. Det kan ju inte bli så att när lede fi står på andra sidan ån kan ingen rapportera det eftersom alla sitter i en ljudisolerad liten låda och gör test på test på test...  pang!

Det underlättar...

Ibland underlättar det att helt enkelt inse att man inte är riktigt klok.

Men kanske inte just på en tisdag...

Videologik a la 80-talet...

Då det  begav sig...

Många av oss som var unga på 80-talet, och därmed har en världsbild påverkad av en massa dåliga videofilmer, funderar nog lite till mans på olika lösningar på konflikterna i världen. Ta den i Nord Korea t ex. För oss finns det helt enkel tre lösningar på problemet:

1. Skicka in ett team med navy seals (eller ännu bättre de där agenterna som tillhör en organisation som bara presidenten och en torr gubbe vid namn Smith känner till)
2. Skicka in några ninjor

Om inga av dessa två alternativ skulle fungera så finns den slutliga lösningen: Skicka in Chuck Norris och rensa upp lite.

Då tänker kanske någon av er: Då kan man väl skicka in Stålmannen lika gärna. 

Nej, det går inte, eftersom Stålmannen tillhör DC's universum. Hur svårt ska det vara att förstå? ...