Verklighetsflykt...

Bort från det dagliga…

Alla människor ägnar sig åt verklighetsflykt  någon form. Även om de flesta sätten som bokläsande, spel eller film är ganska harmlösa i jämförelse med narkotikaanvändande, kicksökande eller andra missbruk, så har vi alla vår lilla värld bortom den här som vi besöker då och då. Helt naturligt, även om vi bor i en mycket fascinerande värld redan.

I dagar som dessa kommer mitt andra flyktbeteende: Värmeflykten. Jag drömmer om tältsemester på Svalbard, hänger i kyldiskar och hoppas på åska. Här känner man sig lite udda då människor på våra breddgrader brukar klaga på kylan och rusket och verklighetsflyr till soliga länder. Men inte jag.

För i min lilla värld, bortom bergen där solen alltid lyser, blir det aldrig över 22,5 grader Celsius. Det är en fin värld…

Höganäs för svinen...

Väldigt svenskt…

Vattensamlaren på bilden köpte vi på en loppis i Hökön igår. Tycker den är väldigt vacker i sin klumpighet. Det är en grisho för mat eller vatten  gjord för en svinstia. Märket  botten berättar att den är gjord på anrika Höganäs keramik. Minsann.

För så goda djurvänner är vi i Sverige. När andra länder fyller sina grisar med antibiotika, klipper svansen av dem och har dem i för trånga utrymmen, så låter vi våra grisar äta ur finkeramik. Det ger perspektiv på ett sätt som inte känns helt sant.

Men nog är det en fin grisho allt…

Stil och skrarpsynthet...

Absolut Onkel…

Minns ni detta inlägg? Helene i Dalarna gjorde det och skickade mig en monokel. Riktigt roligt, mest för att man blir ihågkommen av en annan människa, men själva monokeln är också en riktigt trevlig present till en man som titulerar sig själv "onkel".

Men en annan sak som är lite rolig: jag ser faktiskt riktigt bra med den!! Vem kunde tro det? Passar ganska bra till mitt "nyopererade" öga, som jag annars fått en korrigeringskontaktlins till. Om jag tappar den linsen kan jag ju ha min monokel som reservalternativ.

Herrens vägar är verkligen outgrundliga i många avseende. Nu kan jag vara onkel Monokel på riktigt. Stort tack Helene!…

Neokantarell...

Årets första…

Idag hade jag av olika anledningar förbi Ryd i södra Småland. Då mina farföräldrar bodde där under många år så känner jag till ett och annat kantarellställe i de trakterna. Bestämde mig för att ta en liten runda.

Jodå, det var fullt av kantareller. De var dock väldigt små så det blev inga stora volymer. Om någon vecka kommer skogen att vara gul på grund av dessa små delikatesser, så passa på om ni har chansen.

Men det var inte det enda positiva för dagen. När jag kom hem var målarna klara med taket. Även om endräkten i familjen inte är total så tycker i alla fall jag att det blev fint.

Det kom en spännande sak från Dalarna med. Något som låg inslaget i ett kuvert. Detta kommer att bli ett eget blogginlägg inom snar framtid. Ha tålamod.

Så när dagen nu går till vila känns det skönt att slå sig till ro i soffans mjuka kuddar…

Illa det vore...

Det regnar färg…

Det fortsätter hända mycket hemma på Solhäll. Idag väcktes vi av målarna som ska måla om vårt tak. Raska takter på alla fronter. Vi fick ett nytt 380 volts-uttag för att de skulle kunna använda sina högtryckstvättar.

Jomän, och de fungerade så bra att vår nyfixade pump och hydrofor inte hann med. Det blev luft i systemet och under en lång stund trodde vi målarna tömt vår brunn. Illa det vore om så varit fallet.

Tack vare snälla grannar kunde vi koppla upp målarna mot det kommunala nätet och nu är taket rensat från gammal färg. Men det tog ett pris från stugans nyvunna lycka.

Tack vara telefonguidning fick vi också ordning på pump och brunn igen och sakterliga började harmonin komma tillbaka.

Dagar som den här visar att man ofta står sig slätt ensam. På något sätt är det inte helt illa att så är fallet. För tänk om man skulle vakna upp och inse att man var överflödig. Illa det vore om så varit fallet…

I hantverkarnas tidevarv...

Något igenrostad…

Idag har det varit aktiva tider på Solhäll. När vi vaknade i morse var smeden redan hos oss. Han var färdig med vår nya grind och hade börjat montera den. Efter en snabb frukost blev det att hjälpa till med att skyffla grus och hjälpa till med att få den nya trappstenen på plats.

Innan smeden var färdig dök rörmokaren upp. Vi har haft svårt med pumpen och hydroforen och fått dåligt med vatten, och det vi fått har varit rött av rost. När rörmokaren kollat rören närmare fann han biten ovan. Något igenkorkad.

Ungefär då var smeden klar och den nya grinden bars in i ladan för målning de närmaste dagarna. Vi hann också besöka våra nya grannar som börjat renoveringen av sitt hus. Det blev en trevlig bekantskap.

När rörmokaren bytt rören i fråga fungerade pumpen fortfarande dåligt. Det började luta åt att vi kanske hade dåligt med vatten i brunnen. Illa. Nu kanske vi skulle vara tvungna att dra in kommunalt vatten. Något vi inte är så inspirerade av. Men det visade sig att det var backventilen i brunnen som var felet. Efter lunch tog sig rörmokaren ner i brunnen för att byta den och röret som går ner i brunnen.

Ner i hålet för den djärve…

Fram på eftermiddagen var allting färdigt och en lättnadens glädje kunde ta rot i stugan. Att bo i ett gammalt hus är ibland ganska spännande och förvånande socialt, och jag har sagt det förr: ta inte det vardagliga, som vatten, för givet. När det är borta är det ofta det givna som man saknar mest…

Den felande ventilen...

Det gamla...

En bild...

Det gamla har rasat över vägarna tillbaka 

Jag vandrar i ett sommarregn

Dropparna renar och förstärker

Dofterna

Sinnebilden

Sköljer tankarna till diken och kloaker

Tillbaka dit

där de en gång föddes…