Att leva i en hög...

Får vänta lite...

Just nu håller vi på att byta ut alla elkablar i huset och installera nytt proppskåp och jordfelsbrytare. Väl behövt och bra för framtiden. Problemet är att strömmen kopplas ut ur vissa delar av vårt lilla hus, så kompakt leverne blir ännu kompaktare leverne.

Man förvånas alltid, när man lever lite mer spartanskt, hur bra man klarar sig med mindre. Inget att gnälla över, men nog saknar jag min ritplatta lite...

Klipptvekan...

"Klippan stod där vid de piskande vågorna vid världens ände. Vågade man och hoppade, hade man allt att vinna men tvekade man och hoppade, så hade man allt att förlora. När man väl hoppade betydde vinst och förlust inte längre någonting... "

Bra, duktig eller administratör...

Här kan du hitta ditt drömjobb...

Vissa dagar slår det mig att jag inte vill vara duktig. Jag vill vara bra och sådär, men absolut inte duktig.  När man är duktig har man en tendens att se oväsentligheter som viktiga. Det är viktigare att få in rätt papper i rätt tid, än vad som står på papprena i fråga. Form är bättre än innehåll, och inte fel är bättre rätt. Kanske beror mina tankar och känslor över detta att jag är så fruktansvärt dålig på administration. Ordning har aldrig varit min sak liksom. Jag är mer intresserad av kärnan än av pudeln, och det funkar inte när man ska vara duktig.

Nä. Duktig vill jag inte vara...

En något trött måndag...

Äntligen!

Jodå, jag satt uppe hela natten och tittade på Super Bowl nummer 47. Det har gjort att jag inte besitter samma snärt i stegen som vanligt, men det var det värt. Ett av mina favoritlag Baltimore Ravens vann knappt och på ett klurigt sätt. En av de bästa finaler jag sett.

Nu vill jag vila mig ett tag...

Äntligen klar...

Konstnärligt klar...

Min bok "Ashyls resa" är äntligen klar. Ja, den har varit klar länge, men har länge tänkt fixa till bilder och så. Nu är det färdigt. Plockade ut några av mina favoritfotografier jag tagit de senaste åren och la till dem till texten. Hela boken blev drygt 60 sidor lång, vilket kändes lagom.

Nu funderar jag på att trycka en liten upplaga. Är du intresserad av boken i pdf-format så kan du alltid lägga ett mail. Nu ska jag börja fundera på nästa alster...

Tuggummiåldern...

Ett ålderstecken...

Står utanför idrottshallen i Broby och äter nygrillade hamburgare. Vi står och diskuterar hur det var att köpa godis när man var ung. Hur mycket snask man kunde få för si och så mycket pengar och vad man fick i veckopeng. Vi hade ungefär det samma, det vill säga tre riksdaler. Då skulle man helst spara en av dessa i en spargris. Jo då, sådana var tiderna när man var ung.

Det kändes som om vi började bli lite gamla. Så här talade ju "pensionärerna" när man var liten.
"Idag får man ju inte ens ett Hubba Bubba, för det vi fick i veckopeng", säger jag.
En tanke slår mig och jag frågar en ung medborgare (i ålder kring 10 år) bredvid mig:
"Vet du vad ett Hubba Bubba är?"
"Nej", svarar den unge mannen ärligt.
"Vi är gamla", konstaterar jag.

Ingen säger emot...


För er lite yngre läsare ska det nog förklaras att Hubba Bubba är tuggummit som inte fastnar i ögonbrynen när man blåser stora bubblor med det. En konstant i samhället på 70-talet som jag växte upp i. 
Men vem bryr sig om det nu?

Kung över sina drömmar...

Drömmarnas konung...

Sitter och skriver på ett av mina spel. Håller på att skapa en sort mytologi som passar. Det är ganska roligt och väldigt kreativt. Figuren ovan kallas för "Drömmarnas konung", och är ingen speciellt trevlig  typ. För faktum är att om alla drömmer går i uppfyllelse, så blir det inte särskilt bra. Många drömmar fungerar bäst som just drömmar.

För nästan alltid är det så, fast de flesta inte tror det, att myt och saga alltid överträffas av verkligheten. Vi är bara så vana vid den att vi inte ser det. Nyss talade jag t ex med en person som befinner sig flera mil bort. Inget konstigt med det. Behövde inte ens höja rösten.

Den dagen vi blir kungar över våra drömmar, blir världen en ganska tråkig plats. Det är bättre som det är...