Rötter- levande och döda...

Vilka rötter ger fortfarande näring?...

Det diskuteras just nu mycket kring olika partiers rötter, och då menar man ofta de där rötterna som inte varit så "politiskt korrekta". Det kan handla om att sympatisera med nazistiska tankegångar, kommunistiska regimer eller liknande.

Om man går tillräckligt långt tillbaka i tiden är det få partier som kan svära sig fria från dessa influenser. Sveriges politik under andra världskriget finns det hur mycket åsikter om som helt t ex.

Ett träds rötter växer och dör. Vissa av dessa rötter ger trädet näring, andra har slutat att producera vatten och andra livsviktiga ämnen, och så måste vi se på den här debatten

Vilka partier har rötter som fortfarande lever och är friska? och vilka partiers rötter är sedan länge borta? DET borde man i så fall fundera på. För som jag sa: Alla organisationer, föreningar eller partier har något i sin historia man kanske inte är så stolt över, men vad är det idag? 

Den diskussionen har i min värld större värde än den där likgrävande verksamheten...

Allas barn, ingens ungar...

Från tiden då vuxna var vuxna...

Många förfasar sig idag över ungdomskriminalitet och respektlöshet från våra barn. Man borde egentligen förfasa sig över att så många vuxna inte förtjänar våra barns respekt. För det är den svaga vuxenvärldens effekt vi ser just nu.

En gång var jag i ett badhus och badade. Några ungdomar lekte, som råkade vara elever på min skola, och när någon låg under i leken vände den till sig och sa: "Säg till honom!". Eftersom det inte var ett riktigt bråk frågade jag: "Varför då?". Då fick jag ett svar som levt med mig sedan dess (20 år sedan): "För att du är lärare".

Tänk på den. Är det så att samhället sjunkit så lågt att man måste vara lärare, polis eller väktare för att man ska säga till barn som beter sig dåligt? Ja, i många fall är det så. När jag var liten och gjorde bus var man rädd för alla vuxna. Man blev utskälld oavsett vem som gick förbi. Det var tryggt, även om man inte ville bli utskälld.

Man säger ibland "mina barn och andras ungar". Alltså att mina barn är fina andras barn beter sig. Så fel det är. Vi vuxna har ansvar för ALLA barn, inte bara vi lärare. Det finns inga "ungar". 

Vill vi ha ett tryggt samhälle är det, som jag ser det, vuxenvärlden vi måste jobba med. Då kommer barnen att bli de trygga barn vi vill ha, och den där kriminaliteten och annat kommer att minska.

Men skyll inte på de barn vi gemensamt har skapat...

Skolan- Den eviga gåtan...

Min syn på undervisning...

Jag har varit lärare i drygt 26 år. Jag har sett mycket komma och gå under dessa år, men fortfarande verkar det som vi inte lyckats få skolan dit vill, eller kanske just därför.

En sak måste man veta om läraryrket idag mot för 26 år sedan: Med internet är det mycket svårare att vara lärare idag än då, fast många tror att det är tvärt om, men samtidigt en roligare utmaning. Ska försöka förklara mina tankar kring det jag ser som framgångsfaktorer och utmaningar idag:

Huvudproblemet: Elever idag läser för dåligt och kan för lite för att kunna till sig kunskaper på egen hand.

Ja, så är det. Vad är det för mening med ett nät fullt av information om du inte kan ta till dig den? Fundera på det. Släpper man ut människor på nätet som saknar rätt färdigheter, kan de i bästa fall rapa upp det som står där, men väldigt få fattar vad de hittat.

Alltså måste skolan ge eleverna de basfärdigheter och de referenskunskaper de behöver. Det är basen i pyramiden i bilden ovan. Hur man ger dem detta är lärarens uppgift. Metod och pedagogik är inte intressant, det är resultatet. 

Sitter inte dessa färdigheter och kunskaper har vi ingen nytta av den skatt som det moderna samhället erbjuder i form av tillgänglig kunskap. Det gör att vi också måste omvärdera undervisningen hela tiden. Anpassa den efter verkligheten. Förenkla det komplexa, och utveckla analytisk förmåga. När jag började som lärare fick den som kunde mest från läroboken en 5:a, den som var sämst fick en 1:a. Det var enkelt att bedöma och informationen var begränsad.

Nu är informationen oändlig. Kunskap  och allmänbildning är egentligen viktigare nu när man hela tiden måste analysera den fakta man får. Om vi får elever med dessa färdigheter, så får vi också de fritänkande medborgare vi vill skapa med skolan. Men fortfarande är nyckeln densamma som för 150 år sedan: Läsning och avkodning.

En dator löser ingenting i skolan. En uppkopplad dator med rätt förutsättningar kan förändra samhället i grunden.

Som jag sa i början: Det är svårare att vara lärare idag, men samtidigt också mer utvecklande om man inte bara ser hinder. MEN vi får inte slarva med grunderna. Då rasar pyramiden...

Slutord: Några av mina tidigare elever gjorde den bästa definitionen av en bra lektion jag hört. De sa så här:

"En bra lektion är när man kommer till lektionen och vet vad man ska lära sig, och går där ifrån och kan det."

Dagens debattinlägg...

Skriver i Kristianstadbladet idag (200714)

"Andra vågen kan vara höstterminen

Coronakrisen är inte över, vilket de flesta av oss är väl medvetna om. Just nu har de flesta semester eller hemester, och trots många varningar är önskan att resa och träffa andra ofta större än klokheten. 

Under våren har grundskolorna varit öppna. I många avseenden har detta varit en paradox gentemot de rekommendationer vi fått från myndigheterna, men fördelarna med detta har varit större än nackdelarna. Många av oss som jobbar i grundskolan har till stor del gått med på dessa, något ologiska, arbetsförhållande i solidaritet  för de problem som vården ställts mot.

Mycket av de åtgärder som införts under våren har gjorts under en akut kris. Eftertanke har det inte alltid varit tid för. Om en månad öppnar skolorna igen. Nu hinner vi tänka till, och vi bör göra det. Nu har vi tid att förbereda för tusentals elevers och lärares stora ”festival och nöjespark” i augusti. Ja, för de flesta skolor överträder gränsen för en folksamling flera gånger om. Inte bara med elever, utan ofta skulle personalen i sig själv vara för många.

Vilka rutiner måste vi se över? Vilka ska testas? Ska vi ha munskydd? Ska vi stänga ner? Vilka regler gäller för oss lärare som tillhör en eller annan riskgrupp? Det är oroväckande tyst kring dessa frågor.

Personligen tycker jag man ska börja med att testa all personal i skolan vid upptakten i höst, men även öka möjligheten att testa de elever som kommer att sitta i klassrum och matsalar med tiotals andra. Sverige vill öka antalet testningar och att börja testa  i skolan till hösten kan vara ett bra sätt att hindra den där andra vågen alla väntar på.

Vi ska fortsätta ha våra grundskolor öppna, men låt oss tänka efter före den här gången.

Olof Lindqvist, Lärare och Centerpartist"

En NO-lärares vardag...

Systematiskt ska det vara...

Man är den man är, och jag är NO-lärare. Jag har också diagnosen diabetes typ 2. Det var en viss fördel att ha naturvetenskapliga kunskaper när jag fick diagnosen. Det underlättade för min doktor och sjuksköterska. Från dag ett har jag gjort noggranna undersökningar av mig själv och hur kost och motion påverkat mitt blodsocker. Min stackars diabetessköterska fick tabeller och diagram vid varje möte att förhålla sig till. Men det var bra. Jag lärde mig mycket och mitt långa blodsocker gick snabbt ner till normala nivåer.

Sen kommer man in i vardagen och helt plötsligt kommer man till nya insikter. Precis som vetenskapen brukar göra. Jag håller min disciplin, men vikten ökar, och därmed också blodsockret. Det visade sig att den där maten jag åt inte höjde blodsockret på kort sikt, men hade för hög kalorinivå. Dags för en ny omgång systematisk undersökning med andra ord.

Men nu har jag också skaffat en blodtrycksmätare. Min teori om min diabetes är att det inte var övervikt som startade den utan stress. Stressen triggade diabetesen, och när man fått den kan inte kroppen bränna sockret i blodet som då omvandlas till fett, vilket sedan triggar diabetesen ännu mer. Min teori är alltså att stress primärt är farligare än lite övervikt.

Så nu ska jag under några veckor kolla hur mitt blodtryck, stressnivå, påverkar mitt blodsocker. Ingången är att jag under sommaren redan nu gått ner 4 kg utan att ändra kosten eller träna mer, jag tar det bara lugnare (ser ni hypotesen här). Detta blir utgångspunkten, sedan är det hårt systematiskt arbete för att kunna dra några slutsatser i slutändan.

Ja, så här kan vardagen se ut för en som lever sitt arbete. Kanske kan jag komma med något resultat vad det lider, men framförallt visar man praktiskt att man faktiskt har "nytta av" det man lär sig...

Städa på "vinden"...

En del klar...

Det gör mig inte att det regnar just nu. Ett av mina önskeprojekt den här sommaren vara att rensa ur vinden. Den är alldeles för full av bra-och-ha-saker och saker man lagt där för att man inte vad man ska lägga dem.

Så nu är det slänga, sälja och skicka vidare som gäller. Har en kollega som kommer med minimalistiska hejarop, vilket kan behövas. Det finns ofta en koppling till varje pryl man har, och gränserna för vad man faktiskt ska behålla är minst sagt suddiga.

Nu är i alla fall museumet städat, alla extra spel och speldubletter samt allt politiskt materiel som jag har. Det känns rätt bra.

Men det är många många timmar kvar innan jag når andra änden. Men det får ta sin tid. Det är ju ändå semester...

Tillbaka till skrivandet...

Tillbaka...

Igår började jag skriva igen. När man slutar skriva tror man inte att man slutat, man tar bara en paus. Inte förrän man tar upp "pennan" igen inser man att man faktiskt slutat. I mitt fall har det handlat om att inspirationen  fått stå vid sidan om andra saker. Jobbet, politiken och annat har tagit för mycket plats och blivit en dålig ursäkt att inte vara där man helst vill vara.

Men ibland händer den där saken, eller man har det där mötet som får en tillbaks på banan igen. Det är därför viktigt att ha bra och tänkande människor omkring sig.

I går skrev jag i alla fal en dryg sida på ett projekt som går under arbetsnamnet "Den andra resan". Det kändes bra...

"I skymningen sjunger de gamla pilarna nere vid ån den gamla sången. För nattskärrans nykläckta ungar är den uråldriga visan det första och det nya. Tonernas viskande klang blandar sig med kaprifolernas doft och står stadigt genom tiden…

De fanns de som ville jaga efter höstlöven och hänga upp dem i träden igen. Det var lätt att skratta åt deras tröstlösa jakt och barnsliga försök. När träden var döda önskade många att de sprungit mycket mycket mera…"

Hemma...

Snart klar...

Om du ger något ett namn fyller du det med själ

Min filosofi är att man ska trivas bäst hemma. Därför vill jag helst vara just där när det är sommarlov. Just nu pysslar vi trädgården för att göra ett litet utespa till vår bastustuga. En stuga vi döpt till "Glada Hjulet" efter värdshus i mina rollspelsvärldar.

Men det är viktigt det där med namn. När man ger något ett namn så ökar dess betydelse på något sätt. Positivt eller negativt, men ändå. Vårt hus heter "Solhäll" och det är ett snällt hus. Även om det lutar och är skevt känner man sig alltid lugn här. Så givetvis behöver alla uthus till Solhäll ett passande namn.

Skylten är gjord av Falkenjack efter mina instruktioner och den har blivit bättre än jag förväntade mig. Tyvärr ligger den och torkar, så jag har inte fått den än, men jag hoppas få den inom kort.

Huset med namnet...

Å på tal om det där med att ha semester hemma. Bilden nedan föreställer min fru som firar semester som bäst. Vissa kan det där med att ta vara på sin ledighet hemma...

Semester?...

En fröjd för trädgården...

Vad är semester egentligen? Rent teoretiskt ska man vila och ta det lugnt, men för mig handlar ofta ledighet om att jobba med något annat. Hemma hos oss är det ett antal projekt på gång, och i dag klickade många saker samtidigt.

För ett tag sedan beställde vi ett nytt bord till vår uteplats av en snickare. Nu är det färdigt. Kvalité i varje tum. Rejält snickrad i tåligt lärkträ.

Men dagen började inte med bordet utan att en lastbil kom och hällde ut åtta ton grus på uppfarten. Gruset ska vi ha till en uteplats/spaavdelning i nedre delen av trädgården (se nedan).

Eftersom bordet var färdigt var vi tvungna att hyra ett släp. Lyckligtvis fanns det lediga, och ännu bättre var att bordet passade precis på flaket.

Då vi ändå hade tillgång till släp passade vi på att köpa reglar till vårt lilla bygge. Även dessa passade bra på släpet utan större justeringar.

Så på trygt två timmar hade vi få tt grus, hyrt släppt, hämtat bord, fixat reglar och lämnat tillbaka släpet.

Första lasset grus på plats...

Eftermiddagen ägnades åt att lägga markduk och börja flytta det där gruset från ena ändan av trädgården till den andra. Fint blir det, om jag får säga det själv. Men kroppen är rätt seg just nu. Åldern passar inte för fysiskt arbete som den gjorde förr.

Så idag har det varit en effektiv dag, men många skulle nog inte kalla det semester. De får kalla det vad de vill. I natt sover jag ovaggad...

Det tar sig...

Motsatser, inte...

Nattfundering...

Man ska ha ett anteckningsblock nära sin säng. Många gånger får man bra idéer eller tankar när man ligger och försöker sova. Den här anteckningen är från en av dessa funderingar.

Vad handlar det då om?

Om motsatser inte kan finnas utan varandra. Egentligen. Tänk så här: Om man tar bort allt som verkar vara kaos, har man ordning då? Svaret måste vara "Nej". Varför? undrar du säkert. Om du tar bort kaos så kommer det som är kvar inte att vara ordning, utan antagligen något annat. Alternativt så ser vi något av det som tidigare såg som ordning som det mest kaotiska som är kvar. Alltså du kan inte veta vad ordning är om du inte ser något som kaotiskt.

Man kan testa detta på andra motsatser med:

Om man tar bort alla diktaturer, har vi demokrati då?

Om vi tar bort allt som gör oss olyckliga, är vi lyckliga då?

OSV

Många i vårt samhälle försöker dock använda detta som argumentation. Tar vi bort invandringen så blir allting bra, eller om vi tar bort de fattiga är alla rika t ex. Så fruktansvärt befängt och grundlöst. Men vi tror på det.

I slutändan handlar det om att hitta balans. Balans och en god natts sömn...

Mer och mycket...

Isshow i Tyringe...

Jag är en sån som trivs med att ha mycket omkring mig. Jag vilar bäst när hjärnan får fokusera på något annat än dagen innan. Därför blir ofta mina lugna helger fyllda med projekt. Den här helgen var inget undantag.

Igår var jag med min fru och en kollega och tittade på en isshow. Många av mina elever deltog vilket gjorde det lite extra roligt. Det var en riktigt fin show med högt tempo och bra musik. Kaffet smakade mera, så det var en lyckad tur på alla vis.

Idag fick jag äntligen tummarna loss och gjorde min deklaration. Det är inte så jobbigt men jag har en tendens att dra på det ändå. När det är klart känns det väldigt skönt och det får hjärncellerna att börja bli kreativa, och då vill man ju skapa spel:

Spelprojekt...

Senaste projektet går under arbetsnamnet "Dungeon Chess". Om det blir något spelbart återstår att se, men jag är full av förhoppningar. Lär återkomma i frågan.

I samlingen...

Givetvis måste man ta tag i sin samling med. Helgens projekt handlar om det gamla fina spelet "Talisman". Jag har haft många fina speltillfällen med det här spelet och jag har ett par ex i samlingen. Två av dem är den engelska originalversionen i andra utgåva. Jag la förmiddagen till att plocka ihop så att ett av dem blev megakomplett. Nu finns även alla små pappersbitar i rätt antal och med originaltärning och hela bellatjoffet. Hittade en massa bonusmeterial i den ena boxen, så det var ett arbete väl värt mödan.

Så nu lägger vi den här helgen till arkivet och ser fram emot nästa vecka. Förhoppningsvis blir den lika blandad och trevlig som den här...

Städa inne och inne...

Städat på vinden...

Ibland ska man bara stanna upp och ta tag i de där sakerna som bara samlar damm i väntan på att bli gjorda. Mitt museum t ex. Det var fullt av lådor, skräp och spel som inte fått någon plats. Jag hade lite hyllor som väntade på att bli uppsatta med.

Men plötsligt händer det! Nu är mitt lilla museum i ordning igen. Samtidigt hann jag också arbeta av lite till jobbet och städa av lite inne i huvudet med. Ibland ser man inte vad det egentligen är som tar energin ifrån en.

Man måste påminna sig om att inte klamra sig fast vid den gren som brinner.

Nu känns det bättre och lättare och solen skiner...

Städat i jobbhögen...

Ägg-lunch-konst...

Kunde inte låta bli att leka lite med mitt lunchägg idag.

Spontan konst.

Blev rätt talande i sin enkelhet...

Vårtecken och annat...

Vårtecken...

Det var riktigt att att ta en promenad i hembygden idag. Tio grader varmt i skuggan och strålande sol. Mitt i det där finnar jag ett vårtecken av det lite ovanligare slaget: En hårig larv. Normalt övervintrar fjärilar i form av puppor, men vissa arter låter sina larver övervintrar. Trots det är det någon månad för tidigt för den här krabaten. Vi får hoppas att den inte överraskas av en plötslig köldknäpp senare i månaden.

Speltecken...

Annars har det varit spel i helgen. Vi fortsatte min kampanj "De tusen vägarnas gud". Man har inte tid att spela så ofta numera, så man får nyttja tillfället när det kommer. Det var därför extra roligt i går och kampanjen flöt hyfsat framåt.

Miljötecken...

På vår bil kan man ha något som heter Eco-drive. Något som ska få en att köra miljövänligare. Jag har bloggat om det tidigare, men det som slog mig igår är att jag kört över 100 mil utan att gasa sedan jag nollställde mätningarna. Det är rätt coolt på många sätt. Inte minst att bilen faktiskt har koll på det där.

Så man får säga att den här helgen varit god. I väskan ligger dessutom en massa prov rättade, så nu kan måndagen komma om den vill...

Snöbollskrig...

Gamla regler...

Så fort det blir vinter och snö så brukar de flesta skolor ha ett speciellt ställe för dem som vill ha snöbollskrig. Vanligtvis en fotbollsplan eller liknande. Utanför planen är det totalförbud mot snöbollskastning. Så har det alltid varit.

När det då blir snö finns det också de som vill vara med i snöbollskriget fast inte. Alltså man vill gärna slänga snöbollar på andra, men vill inte få någon boll kastad på sig. Man är liksom inte med i lekens regler. Eller bara de regler som passar en.

Dessa brukar stå utanför gränsen med laddat artilleri snabbt springa in på plan och kasta sina bollar för att sedan lika snabbt springa ute igen. Ofta blir de vansinniga om någon följer efter dem och slänger bollar på dem utanför gränsen. 

Så har det alltid varit. Jag tycker personligen att om man är med i en lek måste man också vara med på alla dess regler. Det gör ont att vara med i snöbollskrig, men det är en del av leken. Man får ta smällarna om man är med liksom.

Varför funderar jag på detta idag? Ja det kan man undra...

Det perfekta ljuset...

Alla som fotograferar vet hur svårt det är att få till det rätta ljuset. Hur man än gör så blir färgerna, skuggorna eller högdagrarna fel. MEN helt plötsligt hittar man det. Idag fann jag det perfekta ljuset på en toalett i Båstad och passade då på att ta den här bilden.

Kul med bilden är också att man kan se en bild av mig i varje gasögonglas. 

Coolt.

Nu är det helg. Ha det gott alla...

Mörkt förflutet...

Mysigt retro...

Min mamma samlar på gamla läseböcker så när jag fann den här kortleken på en loppis tycket jag det var en passande present. Och visst var den fin. Mycket tidstypiska bilder som får en att tänka på den gamla goda tiden med prinsar och prinsessor.

Sagans värld...

Ängeln på den här bilden påminner mycket om den där ängeln vi har i badrummet. Kanske är de från samma tid. Kanske är de inspirerade av varandra. MEN. När man bläddrar vidare i korten hittar man de där korten man inte ska ha liggande framme i biblioteket:

Tin-Tin-varning på de där korten. Sådana var tiderna. Ingen som skulle lyft på några ögonbryn för de här bilderna när det begav sig. Annat är det nu. Numera existerar inte ens dessa ord, så en etta idag skulle få svårt att lära sig läsa med dessa kort som förebild. Jag tycker inte man ska gömma dessa bilder, utan faktiskt lyfta upp hur tiderna  har förändrat sig på några årtionden. De har något att lära oss om vårt förflutna.

När jag senare tittar på reglerna ser jag att den här kortleken är publicerad av förlag med ett namn som känns bekant:

Ja ha ja. Vi har alla vårt mörka förflutna tydligen. Men vi ska lära av historien som sagt...

Ketchupeffekt....

Äntligen...

När man inte bloggat på ett tag så kommer det mycket på en gång. Det känns så i alla fall. Idag är det första helgen på sportlovet, och inte har jag ägnat mig åt sport inte. Ja, det vill säga om inte bära ett gammalt skåp räknas som sport eller idrott.

Idag hittade vi äntligen det där skåpet vi villa ha till "Glada Hjulet". Ni ser den på bilden ovan. I sammanhanget liten och smidig, men innehållet är stort nog och den har den där rätta patinan. Vi blev rätt nöjda med resultatet, men vi kommer att behöva snickra till ett fundament vad det lider. Det som är där nu är lite ruttet.

Givetvis måste man måla lite figurer även om vädret är gudomligt. Den här helgen blev det en AT-ST Walker och några Imperial specialists. Nu finns det inget mer att måla till min armé så det kanske är dags att börja spela det där spelet. Men ni som håller på med figurspel vet att det är en livsstil som innehåller ganska lite spelande och väldigt mycket målande. Inget ont i det.

Lite utomhusaktivitet blev det med den här helgen om än mindre än planerat. Så nog har man spanat in en och annan mossig sten som är min andra hobby.

Nu ska jag avsluta helgen med lite förberedelse inför ett årsmöte nästa vecka, kanske en bastu och så klart lite soffhäng. Ha en fortsatt skön vår därute...

Livsmedicin...

För kropp och själ...

Alltså, jag har inget problem med att blir äldre. På många sätt har jag roligare nu än innan och man har skaffat en viss nyttig distans till mycket som man som ung la mycket onödig energi på. Men. Så har man det där med krämporna. Generellt mår jag bra, och mina värden är ok, men det gnisslar lite här och där i kroppen. Lyckades också lägga på några kilon över jullovet.

Till viss del kan man alltid ta en tablett per åkomma. En för diabetesen, en för blodtrycket, en för allergin osv. Man kan också ta sig i kragen och ta tag i kost och motion. Det är ofta bättre medicin än tabletter och andra droger.

Så idag blev det en runda runt byn, ett bastubad och god och nyttig mat. Så kanske kommer kroppen att gnissla lite mindre framöver...

Nya vyer, gamla tänder...

Ny erfarenhet...

Man lär sig något nytt hela tiden. Trodde jag gjort det mesta inom den dentala sfären, men icke då. Idag var jag hos tandläkaren för att jobba fram en ny krona till en av mina utslitna tänder. Ett rätt vanligt besök. Men. Med mig hem fick jag en tub med tillfällig lagning. Ja, ifall den tillfälliga lagningen jag nu går runt med skulle ramla ur.

En sån här tub hade varit bra att ha tidigare i livet. Men nu när jag vet att det finns ska jag alltid se till att ha en sån liten tub hemma.

En fin erfarenhet en tisdag i februari...