Julpyntad skog...

Fint blir det hemma…

Idag har vi börjat med julpysslet. Trenden i år verkar vara att julpynta trädgården. Det ska vara granris vid dörrarna, små granar, mossa och en massa lampor i snöbollsbusken.

Vi åkte därför tidigt ut i skogen för att se om vi kunde hitta allt vi behövde. Nöja åkte vi hem med bilen full. Tyvärr blev skogen lite tommare…

Skogen när vi har varit där…

Tomtehot? ...

En trend eller en fälla? …

Man brukar säga att en gång är ingen gång, två gånger är en trend. Jag har nu fått skumtomtar i brevlådan två gånger från någon okänd person. Den här gången kom de i ett kuvert utan avsändare. Väldigt trevligt, då jag gillar detta julgodis, men samtidigt mycket mystiskt.

Jag säger som Jan Stenmark: "Man anar en fälla!".

Tyvärr är det så här med mig: Vissa fällor går jag gärna i. Om och om igen.

För övrigt blev min julsång klar idag. Det blev inte "Ge mig ett tomtebrööl" utan en mer seriös sång. Jag tror att det blir ett brööl också vad det lider. Ja, om jag inte dött av förgiftade skumtomtar innan vill säga…

Ledig flera gånger i veckan...

Allt måste bestämmas...

Det har börjat diskuteras mycket om arbetstid. Att vissa arbetar för mycket och andra jobbar inte alls. Några partier driver en linje om att en arbetsdag ska förkortas med si och så många timmar. Vi höjer också i dagsläget pensionsåldern, vilket skulle vara en paradox om den togs i samma diskussion.

Jag funderar på om man egentligen måste hålla på att lagstifta om allt sådant här. Låt dem som vill jobba- och tjäna mindre göra det, och dem som vill jobba ihjäl sig göra det. Det man önskar var bara att det fanns ett alternativ för dem som vill leva fattigt. De som vill dra ner maximalt på standarden för att kunna ha en möjlighet att välja sitt egna liv. Där sätter lagarna i många fall stopp.

Om det nu är viktigt att arbeta mindre så gör det. Det finns massor av människor som har råd att gå ner i arbetstid, men är inte beredda att sänka sin levnadsstandard och sin trygghetsfaktor. Alltså vill de som förespråkar en arbetstidssänkning ha sina gamla villkor, men arbeta mindre för dem.

Livet är fullt av onödiga debatter…

Sture Quick, en modern häxa? ...

Mannen bakom drevet…

Jag. precis som många andra, var ju bara tvungen att se debatten mellan Göran Lambertz och Leif G W Persson i SVT igår. Givetvis handlade det om mannen, myten och den ständigt aktuella Sture Bergwall/Thomas Quick. Jag är generellt positiv till både Göran och Leif, och vad det gäller huruvida Sture Bergwall är skyldig eller ej finns det andra som vet bättre än jag. Spännande här är att för mig möter förnuftet (Leif) logiken (Göran). Båda har rätt på sitt sätt och båda har fel på sitt sätt.

Alla som på något sätt närmat sig den juridiska världen vet att juridik inte handlar om känslor och antagande, utan om ganska fyrkantiga retoriska fastställanden. Just därför tror jag att Göran kan ha rätt när han säger att domarna, rent juridiskt, är korrekta. Detta funkar dock inte när man med förnuft och känsla tittar på dem på samma sätt som Leif gör. Då är allt helt uppåt väggarna, och här kan de fortsätta diskutera i all evighet utan att finna någon endräkt.

Nu kommer det som jag tycker man ska ha mest i beaktande på i det här fallet; och det är media. För minns ni inte hur jäkla skyldig Sture Bergwall var i tidningarna på 90-talet? Han var inte bara massmördare; han var pedofil och kannibal med. Inget tvivel om hur ond och nedrig han var, och det var ingen som tog hans parti och ifrågasatte vad som var den egentliga sanningen. Samma drev, som faktiskt väldigt mycket påminner om 1600-talets häxprocesser, målar nu ut Thomas Quick som ett stackars offer för omständigheterna. Även om han erkänt tidigare.

Därför var det så befriande att hitta och läsa Ellen Agnés uppsats om medias bevakning av detta fallet (se nedan). Hon försöker objektivt bedöma hur processen utanför domstolarna har varit. Den journalistiska rättsprocessen visar ingen nåd och bär inget ansvar. Livsfarligt i en demokrati där den tredje statsmakten har en skyldighet att bevaka den fria människan objektivt. Faktum är att vi är rättslösa inför "drevet". Inte ens juridiken kan skydda oss när häxprocessen väl har startat.

För en sak är tydlig med fallet Sture Bergwall och många andra fall ur historien. Människans behov av uppmärksamhet kan få märkliga konsekvenser. Många har fått sätta livet till för det behovet...


Uppstas om mediabevakningen av Sture Bergvall

Downshifting IV...

I djupet av allting…

Lyssnade på en liten debatt i morse på morgon-TV angående den svenska lånebubblan. Tydligen ökar den hela tiden men mest rädda var ekonomerna för deflation, det vill säga att kronan ökar i värde. Låter helt märkligt i mina öron. Jag kan förstå att hela lönedebatten slås ur spel eftersom en deflation i sig själv är en reallöneökning, men annars borde det vara positivt.

En annan sak jag inte förstår är hur det kan vara en fördel att ta lån. Skattemässigt kan det vara hur bra som helst och så länge jag har levt har det av någon anledning alltid varit dåligt när vi inte lånar och konsumerar tillräckligt mycket. För ekonomin alltså. Men vi får inte låna FÖR mycket, för då blir inte det heller bra. Vissa påstår också att depressionens stora problem var inte att man förlorade en massa pengar och arbeten utan att det inte fanns kapital att låna.

Jag tycker ändå att det är hur skönt som helst att vara skuldfri. För det är att vara fri på riktigt. Ekonomer har jag aldrig förstått mig på och kommer säkert aldrig heller att göra det. Men mitt i debatten kom jag att tänka på ett citat från Galenskaparna i lördags (Svensk humor igen):

"Vi tror att ekonomer är kloka för att ljuset färdas snabbare än ljudet. Vi ser dem som smarta tills vi hör vad de säger"

Precis så känner jag…

Frågor av speciell vikt...

Gåtfull på många sätt…

Det finns de stora frågorna som t ex "Finns Gud?", "Vad är meningen med livet?" eller "Vad kom först, hönan eller ägget?". Frågor som gäckat många stora tänkare genom historien.

Sedan finns det de där små frågorna som på sitt sätt gäckat lika många hjärnor nästan lika mycket. "Har Mona-Lisa ögonbryn eller inte?"

Värt att fundera på en stund...

Hemma och nära...

Närmast är godast…

Jag är med i Radio Kristianstads nätverk. En underbar idé där vissa lyssnar (vi som varit bisittare och liknande) kan lägga ut vad som händer omkring oss och så kan radion välja att göra reportage om detta. Man kan också diskutera saker som berör en. Mycket av det som diskuterats har fått sin beskärda del i media. Radio Kristianstad har förstått att det är också bland "de vanliga människorna" i ens närhet som det intressanta händer.

Genom detta nätverk fick jag också erbjudandet att gå med i en fb-grupp för närproducerade matvaror. Jag gick med för att visa mitt stöd men också för att gå vidare med planen i mitt liv. Gruppen har varit mycket aktiv och många intressanta gårdar och produkter har fått chansen att visa upp sig. Men det som gjorde mig mest glad var att den här lilla "anonyma" gruppen redan har 200 medlemmar, och detta efter bara 2 veckor.

Vad vill jag egentligen säga med allt detta? Jo. Medan politikerna inte kan komma överens om det minsta lilla miljömål, så håller de små människorna på att ta ett eget initiativ. För sanningen är den att valen är våra och det lilla har större slagkraft än man tror.

Radio Kristianstad har fattat det här. Har du? …

Kyrkan mitt i byn...

Mitten av vad? …

I de flesta samhällen i Sverige så står kyrkan mitt i byn. Senare (på 1800-talet) samsades kyrkan med skolan och järnvägsstationen. Religionen, utbildningen och kommunikationen; allt som drev samhället framåt. Viktiga saker med hög status.

Nu står kyrkan och skolan fortfarande i byn, men stationen är ofta nedlagd. Kyrkan har tappat sin makt och många av sina medlemmar, skolan tappade sin status och järnvägen försvann helt som sagt. Så idag kan man fundera på vad som egentligen "ligger mitt i byn"?

Inte märkligt att människor idag är lite förvirrade. Vad ska man tro? Vad ska man kunna? och hur kommer man vidare?

Kanske vet man på pizzerian. För den ligger numera mitt i byn…

Om broar...

Höstbro…

Få byggnadsverk har så stort symboliskt värde som broar. Något som övervinner och förenar en eller flera sidor. Något som kan gå över vatten och avgrunder och ta oss trygga till den andra sidan.

För ett tag sedan tänkte jag att hösten var bron mellan sommaren och vintern. Idag tänker jag att vintern är bron från hösten till återuppvaknandet, våren.

Var årstid har sin bro…

Det rätta valet...

Mitt val…

Ju äldre jag blir desto mer försöker jag följa min övertygelse och mitt hjärta. Inte mer än så. Svårt nog kan man tycka. När man gör det får man ofta kommentarer som "men det är ju lätt för dig som…". Sedan kan man fylla på rätt mycket efter punkterna som t ex "..är vit medelålders man med utbildning", "...som inte har barn" eller "…som har de möjligheterna".

Ja, jag klagar inte på mitt liv och jag är anser mig vara rik på många vis. Till och med så att jag är enormt tacksam för det jag fått, för min familj, för mina vänner och alla saker jag fått uppleva. Varje dag tackar jag livet för att jag kan äta mig mätt och för att jag sluppit vara med om krig eller någon annan katastrof; att jag är trygg i mig själv och i min omgivning.

Men mycket av detta handlar inte om att göra rätt val, för det finns inga rätta val, utan om att stå för de valen man gjort. Att "äga" sin egen tidslinje. Det som är mitt hjärtas val är inte någon annans val och kan därför inte jämföras med något annat. När ett val är gjort så är det inte ditt öde utan din möjlighet. Bra eller dåligt. Alltså finns det inga rätta val, men de val som är gjorda är heller inte fel.

Alla kan inte leva i en värld av mossiga stenar och alternativa boende.

Så väljer jag att se det…

Eld och så...

Manligt…

Idag har jag eldat. Jodå, och mitt i veckan med. Att elda är egentligen otroligt manligt. Vi män älskar eld och att elda upp saker. Ja då menar jag inte en liten mysig brasa i spisen eller så. Nej, en rejäl lägereld ska det vara, eller helst ännu större. Hade det varit lagligt hade vi nog eldat upp det mesta som gick att få fyr på. Eller sprängt det. Att spränga är egentligen ännu roligare, tycker vi män, men det tar mer tid och kräver både kunskap och material, så det får oftast vara. Om man kunde laga sprängs anka med betoning på "sprängd" skulle man garanterat se fler män i köket.

Vilket som. När jag vaknade i morse så kändes det som om det var en perfekt sitta-i-ett-hörn-och-beskåda-världen-dag. Alltså göra ingenting och låta själen komma ikapp. Jag kom då på att jag har en massa gammalt skräp från mitt tidigare kontor jag bestämt mig för att elda upp istället för att använda en dokumentförstörare (hade det varit en dokumentsprängare hade jag antagligen använt den). Man kan faktiskt elda och beskåda världen samtidigt, vilket lät som en mycket god idé.

Detta tog hela dagen. Nu sitter jag i soffan med en lätt huvudvärk, en kropp som inte vill sluta lukta rök och en enorm trötthet av all "frisk" luft. Dessutom vet jag inte riktigt om själen hann i kapp eller om den missade mig i röken.

Vedboden blev i alla fall tömd på ett problem. Det är alltid något…

Horoskop och Falu rödfärg...

Ser ni färgen? …

Om någon frågar mig vad jag tycker om horoskop så är nog mitt svar: "Öppet och nyfiket skeptisk". Alltså jag tror inte på det egentligen men samtidigt kan man inte sticka under stol med att det är väldigt ackurat ibland. När utfallet övertiger sannolikheten måste man vara försiktig i sitt fördömande. Samma sak kan man nog säga om många pokerspelare, men det är en annan historia.

Vilket som. I veckans horoskop stod det: "Veckans värsta: tisdagen". Inget ovanligt i det kanske, och på det hela taget har väl inte tisdagen varit värre än de flesta andra tisdagar. I alla fall inte förrän jag skulle plocka fram vinterdäcken och sköljde mig och min närmsta hembygd med en hink Falu rödfärg. 

Trodde först jag kommit åt en spik eftersom min vänsterhand såg ut att vara dränkt i levrat blod, men sen såg jag att favoritbyxorna, favoritfleacetröjan och mina favoritskor såg helt färgbombade ut.

Vädurar, som jag är, (som är av eldtecken) ska nog ta det lugnt i Scorpionens tid (som är ett vattentecken). Tänk att man kunde förutspå Falu rödfärg och dess hemska effekter redan på babyloniernas tid. Mäktigt…

Olaga demokrati...

Olagligt? …

Såg på programmet "Svensk Humor" i lördags. Huvudtemat var jämställdhet, men det bästa citatet kom från Galenskaparna och After shave och löd:

"Om demokratiska val verkligen hade kunnat ändra någonting skulle det vara olagligt."

Varför just jag tyckte just det var så genial och roligt kan jag inte förklara. Det får ligga hos läsaren att fundera över…

Hallbibliotek...

Här går det undan…

På Solhäll vilas det inte på hanen och nu är vårt lilla bibliotek i hallen klart. Det blev otroligt fint och "binder ihop" hela huset. Nu finns det inga rum kvar som vi inte gjort något med.

Naturlig övergång till glasverandan…

Har alltid tyckt att ett bibliotek ger en mycket livskvalitet och enorm mysfaktor. Vi har hela tiden vi bott här haft ett skriande behov av hyllmetrar. Inte för att vi fått ett överflöd av detta, men det är ändå en enorm skillnad.

Har man hus har man alltid projekt, men nu ska vi försöka njuta av stunden ett tag…

Böcker livar upp (tydligen)...

Lördag i kojan...

Ännu en bild på vatten…

Har haft en trevlig dag. Spel med goda vänner är aldrig fel, som gubben sa. I och med att man numera bara har långa helger så har man också tid att förbereda.

Man hinner inte blogga lika mycket bara…

Att elda för kråkorna...

Hemtrevligt…

Det finns ett uttryck som heter att "elda för kråkorna", vilket egentligen handlar om att man ska spara energi eller liknande. När man ser dessa två gynnarna på skorstenen kan man inte annat än att tänka på det uttrycket.

Nu är det inte kråkor utan kajor, men det är lika trevligt det. Idag var det minusgrader på morgonen och när man ser hur trevligt de verkar ha på toppen av huset, så gör det inte så mycket att vi eldar lite för dem med.

Man kan värna om den lokala mångfalden på många sätt…

En god dag i en god värld...

Det finns ljus i höstmörkret…

Det talas rätt mycket om att vår värld mest skulle drivas av elakhet och girighet, men det måste man nog säga att det inte gör. De flesta människor vill väl, även om de kanske inte alltid lyckas så bra som de önskade.

Min dag började på bästa sätt. Hade en massa saker jag behövde uppkopierade. Så på vägen till ögonläkaren idag hoppade jag in på en av Justnu's kontor i Malmö. Inte mycket där var uppackat, men dörren var öppen och det jag fick både hjälp direkt med mitt ärende och ett glatt leende. Eftersom inte betalningsanordningarna var installerade så fick jag dessutom alltihop gratis.

Om detta är en sorts marknadsföring så spelar det ingen roll. Detta möte gjorde i alla fall min dag mycket bättre och lättare. Sol över Malmö med andra ord. På det här sättet kunde jag senare bjuda min kompis på lunch, vilket kanske gjorde hans dag lite bättre, och förhoppningsvis stannade det inte där.

Tänk att några kopior i färg kan göra så mycket för en bättre värld…

Speglingar...

Fascinerande…

Speglingar kan man tala mycket om. Allt från Narcissus som blev betagen av sin egen spegelbild och förvandlad till en blomma till hur vi "speglar" oss i varandra och i vår omgivning.

Bilden ovan är lite av e perfekt spegling, det vill säga speglingen och objektet har rätt skärpa och skapar liksom en symmetri som gör att man ser ett nytt föremål. Eller som om föremålet stod i vattnet.

Fast det som faktiskt gör bilden intressant är de blå dörrarna. Deras färgskala går emot de övriga färgerna och sticker ut utan att ta över.

Så borde man tänka om mycket. Man ska sticka ut, men inte ta över. Precis som en blå dörr som speglar sig i den lugna ån…

Nätverk...

Evigt nätverkande…

Spindlar är tålmodiga. I alla fall de som lever av att spinna nät. Nästan varje dag måste de göra ett nytt  eftersom det gamla ofta går sönder. Ändå är spindeltråd något av det mest uthålliga och sega som finns.

Lite så är det med oss också. Hela tiden nya nät, i form av kontakter och möten, som ska skapas. Det som skiljer sig från spindelväven är att många av dessa kontakter faktiskt blir bestående.

För sann vänskap är segare än spindeltråd, vilket är tur, eftersom vårt tålamod ofta är lägre än spindlarnas. Kanske finns det ett samband...

Då var det måndag...

Lite så där…

Vaknade i morse med den där känslan av att det är dags att gå i ide. Det var kallt och mörkt ute och hjärnan låg ett halvt steg efter kroppen de första stegen. Inget ovanligt i det egentligen, men idag var lukten av snö övertygande så det är nog bara en tidsfråga innan man får se en eller annan flinga i höstvinden.

Efter en kopp kaffe tänkte jag att eleverna nog skulle pigga upp mig när jag väl kom till jobbet, det brukar de göra och några lektioner om Gustav II Adolf kan ju aldrig vara fel.

Så blev det med. Nu vet jag också vad en spansk fyrkant är och var ordet "krabat" kommer ifrån. Att arbeta med ungdomer berikar...

Orkaner och yrväder...

Här går det undan…

Man hör på nyheterna om tyfonen som gått över Filippinerna. När vi hukar oss i stormbyar på 30 m/s får de tampas med vindar på 100 m/s! Fatta vilka krafter det är. Förödande. Man känner verkligen med människorna som drabbats av detta.

Hemma har vi ett pågående yrväder. På ett dygn har min fru slängt ut den gamla vinylmattan i hallen och målat om både golvet, garderobsdörrarna och väggarna (jämför med tidigare blogginlägg). Det blir riktigt bra och färgvalet var helt rätt. Men så fungerar det här hemma. När det händer så går det fort. Hjärtat tänker snabbare än hjärnan tydligen. Tänker mera rätt också.

Tyfon och yrväder. Världen är verkligen full av kontraster. Det finns en sorts ödmjukhet i ett nymålat golv...

Dolda budskap...

Projektion…

Höstens färger tröttnar man inte på så lätt. Ett löv, som det ovan, innehåller en oändlighet av olika mönster och färgkombinationer. Jag blev också fascinerad av grenarnas skuggor som på något sätt förstärks av bladets varma och skira färger.

Lärde mig för längesedan, när jag var intresserad av schamanism, att allt står och läsa i det vi har omkring oss. Även i de minsta delarna och bitarna kan man se svaret på det mesta om man bara har sina sinnen öppna. Som skrivet i naturens egen bok. Antar att det beror på att det finns ett mönster i kaos, och ett kaos i den regelbundna ordningen. Regler blir lagar som följer det återkommande i en ständig virvel. Enskilda händelser  blir till en läsbar helhet.

Ser du meddelandet?…

Kollektivt...

De raka spåret…

Bilden föreställer den gamla järnvägen i Broby. På sommarhalvåret kan man cykla dressin på den, men annars får man räkna den som nedlagd sedan länge. Trots detta är den kanske mer aktuell nu än på mycket länge. Förr var man tvungen att åka tåg för att ta sig någonstans och många små ställen hade en egen station, idag vill folk åka tåg men då är järnvägen inte där längre.

Nu planerar man att skapa bättre förbindelser mellan de små samhällena och huvudorterna och järnvägsknutarna. För det är verkligen positivt att folk väljer kollektivt och politikerna, som ligger några steg efter, börjar bli medvetna om detta.

Men när medvetenheten vaknar, då är järnvägen redan nedlagd…

Värdet av böcker...

Genast bättre…

Vi har ju inte hur mycket plats som helst och något som vi saknat sedan länge är ordentliga bokhyllor. Hela vinden är full med pappkassar innehållande böcker. Man får helt enkelt prioritera.

Nu när vår nya hall är klar så behöver vi inte längre två ingångar vilket frigör den ena hallen. Det ska berättas att den saknar rätt mycket väggyta eftersom det finns 5 dörrar i den, men man får vara påhittig, som gubben sa.

Vi testade därför att sätta böcker på de gamla hatthyllorna som fortfarande hänger uppe. Och tänk! redan med detta ökade hemtrevnaden betänkligt. Hur ska det då inte bli när nya konsoller och hyllor kommit upp?

För det är sant som de säger: Underskatta aldrig värdet av en god bok. Även om det bara gäller det estetiska…

Den sanna skönheten...

Sådan var morgonen…

Började min lediga dag med en lång promenad i hembygden. Det har varit frost i natt så när jag kom ner till ån låg det ett skirt, lite mystiskt täcke av dimmor över vattenytan. Eftersom jag hade kameran med föll dig naturligt att försöka fånga detta på bild.

Det är inte lätt, för att inte säga omöjligt, att skapa den äkta känslan i ett foto. Man kan skapa en känsla, men aldrig den man upplevde i verkligheten. Inom taoismen brukar man säga att det Tao som går att beskriva är inte Tao och precis så är det med den sanna skönheten: den måste upplevas där den väljer att visa sig.

Detta är av godo. Vill man uppleva det äkta och vackra måste man vara passivt aktiv. Aktiv i sökandet, passiv i upplevelsen. Är du ärlig mot dig själv blir världen äkta mot dig.

Precis som dimman över vattnet...

På min veranda...

På kontoret…

Undrar lite var all ledighet har tagit vägen? Hade en lite romantisk bild av att mitt liv under hösten skulle bli som bilden ovan; med datorn på verandan skrivandes på alla projekt jag har i huvudet. Visst har dagarna funnits, men det har blivit försvinnande lite veranda och ganska få projekt.

Men vet ni? Det känns bra ändå…

Downshifting III…

Äntligen på plats…

Nu är källaren färdig för den här gången och kronan på verket blev en ny frysbox. Nu kan vi äntligen hamstra på oss lite större lager av billiga varor samt ha plats för bär och annat nyttigt från natur och trädgård.

Ligger väl i planen…

Vi har gjort ett städförråd i pannrummet med…

Det ärliga fusket...

Gitarrfuskarens bästa vänner…

Ibland får jag frågan om jag kan spela gitarr. Jag brukar då svara att jag fuskar på detta instrument. Med detta menar jag att jag är långt så bra som önskar att jag var, men att om det bara gäller at spela på en fest eller kompa några som ska sjunga så klarar jag mig helt ok. Har ju också skrivit några låtar på gitarr så helt ute i skogen är jag inte.

Idag hade jag en sådan där dag som inte faller sig helt naturlig för mig: det var dags att stränga om gitarren. Jag har också passat på att rengöra och olja in den när ändå strängarna var av, men det var den lätta biten.

Att jag inte gillar att stränga om gitarren är att det får mig att känna mig lite klumpig. Knutarna blir aldrig som jag vill ha dem och det är sällan jag blir nöjd med hur den blir spänd, men nu är det gjort och som alltid när den fått nya strängar låter den gudomligt (tycker jag).

Om man är en gitarrfuskare är det två saker man alltid ska ha i fodralet: en elektronisk stämmare och en en vev för att snabbare spänna strängarna vid byte. Dessa har gjort mitt musikerliv flera kilo lättare, för fast jag rent teoretiskt kan stämma en gitarr så har det aldrig fungerat i praktiken och den där veven har sparat mig från många svordomar.

Normalt brukar samhället vara snabbt med att fördöma fuskare, men när det gitarrer kommer man undan med det. Kanske kommer man undan med det för att man erkänner. För egentligen är ärligt fusk mindre "fuskigt" än oärlig sanning. Det lär oss musiken.

Detta får bli dagens tanke…

De dödas dag...

I tradition…

Har varit på farsans grav idag och satt ljus och lagt en krans. Tycker det är en ganska fin tradition, även om jag är lite slarvig med den.

Lite intressant att fundera kring hur mycket tid och kraft vi människor lagt på våra döda anfäder genom tiderna. Bäst gillar jag taken som vissa kulturer har att så länge någon kommer ihåg en så är man inte död. Oavsett om man tror på det eller inte så är det tryggt att vårda sina rötter. Man är ju ändå en produkt av dessa rötter.

Resten av dagen ska jag tillbringa i hemmets lugn. Igår gjorde vi i ordning pannrummet så det känns som om man förtjänar det…



"Så skall ock jag försvinna, när livet kysst mig nog"
Diktonius

Inventiv rastlöshet...

Något måste det vara…

Har äntligen fått min diagnos. Jag lider av Inventiv Restlessness (IR) eller med ord som förklarar det bättre: Rastlös kreativitet. Vissa skulle nog beskriva det som att vara född med en permanent 40-årskris. Själv tycker jag bara att det finns så mycket spännande att utforska, göra och skapa och så lite tid att göra det på. En konflikt i sig själv.

Har lagt halva mitt liv på att lära mig att avsluta ett projekt när känslan önskar starta tre nya, och att det är ok att inte vara med överallt och tycka om allting. Det går bättre och bättre för varje år.

Även en person med Inventiv rastlöshet blir avtrubbad med tiden. Det tackar världen särskilt för...