Rötter- levande och döda...

Vilka rötter ger fortfarande näring?...

Det diskuteras just nu mycket kring olika partiers rötter, och då menar man ofta de där rötterna som inte varit så "politiskt korrekta". Det kan handla om att sympatisera med nazistiska tankegångar, kommunistiska regimer eller liknande.

Om man går tillräckligt långt tillbaka i tiden är det få partier som kan svära sig fria från dessa influenser. Sveriges politik under andra världskriget finns det hur mycket åsikter om som helt t ex.

Ett träds rötter växer och dör. Vissa av dessa rötter ger trädet näring, andra har slutat att producera vatten och andra livsviktiga ämnen, och så måste vi se på den här debatten

Vilka partier har rötter som fortfarande lever och är friska? och vilka partiers rötter är sedan länge borta? DET borde man i så fall fundera på. För som jag sa: Alla organisationer, föreningar eller partier har något i sin historia man kanske inte är så stolt över, men vad är det idag? 

Den diskussionen har i min värld större värde än den där likgrävande verksamheten...

Allas barn, ingens ungar...

Från tiden då vuxna var vuxna...

Många förfasar sig idag över ungdomskriminalitet och respektlöshet från våra barn. Man borde egentligen förfasa sig över att så många vuxna inte förtjänar våra barns respekt. För det är den svaga vuxenvärldens effekt vi ser just nu.

En gång var jag i ett badhus och badade. Några ungdomar lekte, som råkade vara elever på min skola, och när någon låg under i leken vände den till sig och sa: "Säg till honom!". Eftersom det inte var ett riktigt bråk frågade jag: "Varför då?". Då fick jag ett svar som levt med mig sedan dess (20 år sedan): "För att du är lärare".

Tänk på den. Är det så att samhället sjunkit så lågt att man måste vara lärare, polis eller väktare för att man ska säga till barn som beter sig dåligt? Ja, i många fall är det så. När jag var liten och gjorde bus var man rädd för alla vuxna. Man blev utskälld oavsett vem som gick förbi. Det var tryggt, även om man inte ville bli utskälld.

Man säger ibland "mina barn och andras ungar". Alltså att mina barn är fina andras barn beter sig. Så fel det är. Vi vuxna har ansvar för ALLA barn, inte bara vi lärare. Det finns inga "ungar". 

Vill vi ha ett tryggt samhälle är det, som jag ser det, vuxenvärlden vi måste jobba med. Då kommer barnen att bli de trygga barn vi vill ha, och den där kriminaliteten och annat kommer att minska.

Men skyll inte på de barn vi gemensamt har skapat...

Skolan- Den eviga gåtan...

Min syn på undervisning...

Jag har varit lärare i drygt 26 år. Jag har sett mycket komma och gå under dessa år, men fortfarande verkar det som vi inte lyckats få skolan dit vill, eller kanske just därför.

En sak måste man veta om läraryrket idag mot för 26 år sedan: Med internet är det mycket svårare att vara lärare idag än då, fast många tror att det är tvärt om, men samtidigt en roligare utmaning. Ska försöka förklara mina tankar kring det jag ser som framgångsfaktorer och utmaningar idag:

Huvudproblemet: Elever idag läser för dåligt och kan för lite för att kunna till sig kunskaper på egen hand.

Ja, så är det. Vad är det för mening med ett nät fullt av information om du inte kan ta till dig den? Fundera på det. Släpper man ut människor på nätet som saknar rätt färdigheter, kan de i bästa fall rapa upp det som står där, men väldigt få fattar vad de hittat.

Alltså måste skolan ge eleverna de basfärdigheter och de referenskunskaper de behöver. Det är basen i pyramiden i bilden ovan. Hur man ger dem detta är lärarens uppgift. Metod och pedagogik är inte intressant, det är resultatet. 

Sitter inte dessa färdigheter och kunskaper har vi ingen nytta av den skatt som det moderna samhället erbjuder i form av tillgänglig kunskap. Det gör att vi också måste omvärdera undervisningen hela tiden. Anpassa den efter verkligheten. Förenkla det komplexa, och utveckla analytisk förmåga. När jag började som lärare fick den som kunde mest från läroboken en 5:a, den som var sämst fick en 1:a. Det var enkelt att bedöma och informationen var begränsad.

Nu är informationen oändlig. Kunskap  och allmänbildning är egentligen viktigare nu när man hela tiden måste analysera den fakta man får. Om vi får elever med dessa färdigheter, så får vi också de fritänkande medborgare vi vill skapa med skolan. Men fortfarande är nyckeln densamma som för 150 år sedan: Läsning och avkodning.

En dator löser ingenting i skolan. En uppkopplad dator med rätt förutsättningar kan förändra samhället i grunden.

Som jag sa i början: Det är svårare att vara lärare idag, men samtidigt också mer utvecklande om man inte bara ser hinder. MEN vi får inte slarva med grunderna. Då rasar pyramiden...

Slutord: Några av mina tidigare elever gjorde den bästa definitionen av en bra lektion jag hört. De sa så här:

"En bra lektion är när man kommer till lektionen och vet vad man ska lära sig, och går där ifrån och kan det."

Dagens debattinlägg...

Skriver i Kristianstadbladet idag (200714)

"Andra vågen kan vara höstterminen

Coronakrisen är inte över, vilket de flesta av oss är väl medvetna om. Just nu har de flesta semester eller hemester, och trots många varningar är önskan att resa och träffa andra ofta större än klokheten. 

Under våren har grundskolorna varit öppna. I många avseenden har detta varit en paradox gentemot de rekommendationer vi fått från myndigheterna, men fördelarna med detta har varit större än nackdelarna. Många av oss som jobbar i grundskolan har till stor del gått med på dessa, något ologiska, arbetsförhållande i solidaritet  för de problem som vården ställts mot.

Mycket av de åtgärder som införts under våren har gjorts under en akut kris. Eftertanke har det inte alltid varit tid för. Om en månad öppnar skolorna igen. Nu hinner vi tänka till, och vi bör göra det. Nu har vi tid att förbereda för tusentals elevers och lärares stora ”festival och nöjespark” i augusti. Ja, för de flesta skolor överträder gränsen för en folksamling flera gånger om. Inte bara med elever, utan ofta skulle personalen i sig själv vara för många.

Vilka rutiner måste vi se över? Vilka ska testas? Ska vi ha munskydd? Ska vi stänga ner? Vilka regler gäller för oss lärare som tillhör en eller annan riskgrupp? Det är oroväckande tyst kring dessa frågor.

Personligen tycker jag man ska börja med att testa all personal i skolan vid upptakten i höst, men även öka möjligheten att testa de elever som kommer att sitta i klassrum och matsalar med tiotals andra. Sverige vill öka antalet testningar och att börja testa  i skolan till hösten kan vara ett bra sätt att hindra den där andra vågen alla väntar på.

Vi ska fortsätta ha våra grundskolor öppna, men låt oss tänka efter före den här gången.

Olof Lindqvist, Lärare och Centerpartist"

En NO-lärares vardag...

Systematiskt ska det vara...

Man är den man är, och jag är NO-lärare. Jag har också diagnosen diabetes typ 2. Det var en viss fördel att ha naturvetenskapliga kunskaper när jag fick diagnosen. Det underlättade för min doktor och sjuksköterska. Från dag ett har jag gjort noggranna undersökningar av mig själv och hur kost och motion påverkat mitt blodsocker. Min stackars diabetessköterska fick tabeller och diagram vid varje möte att förhålla sig till. Men det var bra. Jag lärde mig mycket och mitt långa blodsocker gick snabbt ner till normala nivåer.

Sen kommer man in i vardagen och helt plötsligt kommer man till nya insikter. Precis som vetenskapen brukar göra. Jag håller min disciplin, men vikten ökar, och därmed också blodsockret. Det visade sig att den där maten jag åt inte höjde blodsockret på kort sikt, men hade för hög kalorinivå. Dags för en ny omgång systematisk undersökning med andra ord.

Men nu har jag också skaffat en blodtrycksmätare. Min teori om min diabetes är att det inte var övervikt som startade den utan stress. Stressen triggade diabetesen, och när man fått den kan inte kroppen bränna sockret i blodet som då omvandlas till fett, vilket sedan triggar diabetesen ännu mer. Min teori är alltså att stress primärt är farligare än lite övervikt.

Så nu ska jag under några veckor kolla hur mitt blodtryck, stressnivå, påverkar mitt blodsocker. Ingången är att jag under sommaren redan nu gått ner 4 kg utan att ändra kosten eller träna mer, jag tar det bara lugnare (ser ni hypotesen här). Detta blir utgångspunkten, sedan är det hårt systematiskt arbete för att kunna dra några slutsatser i slutändan.

Ja, så här kan vardagen se ut för en som lever sitt arbete. Kanske kan jag komma med något resultat vad det lider, men framförallt visar man praktiskt att man faktiskt har "nytta av" det man lär sig...

Städa på "vinden"...

En del klar...

Det gör mig inte att det regnar just nu. Ett av mina önskeprojekt den här sommaren vara att rensa ur vinden. Den är alldeles för full av bra-och-ha-saker och saker man lagt där för att man inte vad man ska lägga dem.

Så nu är det slänga, sälja och skicka vidare som gäller. Har en kollega som kommer med minimalistiska hejarop, vilket kan behövas. Det finns ofta en koppling till varje pryl man har, och gränserna för vad man faktiskt ska behålla är minst sagt suddiga.

Nu är i alla fall museumet städat, alla extra spel och speldubletter samt allt politiskt materiel som jag har. Det känns rätt bra.

Men det är många många timmar kvar innan jag når andra änden. Men det får ta sin tid. Det är ju ändå semester...

Tillbaka till skrivandet...

Tillbaka...

Igår började jag skriva igen. När man slutar skriva tror man inte att man slutat, man tar bara en paus. Inte förrän man tar upp "pennan" igen inser man att man faktiskt slutat. I mitt fall har det handlat om att inspirationen  fått stå vid sidan om andra saker. Jobbet, politiken och annat har tagit för mycket plats och blivit en dålig ursäkt att inte vara där man helst vill vara.

Men ibland händer den där saken, eller man har det där mötet som får en tillbaks på banan igen. Det är därför viktigt att ha bra och tänkande människor omkring sig.

I går skrev jag i alla fal en dryg sida på ett projekt som går under arbetsnamnet "Den andra resan". Det kändes bra...

"I skymningen sjunger de gamla pilarna nere vid ån den gamla sången. För nattskärrans nykläckta ungar är den uråldriga visan det första och det nya. Tonernas viskande klang blandar sig med kaprifolernas doft och står stadigt genom tiden…

De fanns de som ville jaga efter höstlöven och hänga upp dem i träden igen. Det var lätt att skratta åt deras tröstlösa jakt och barnsliga försök. När träden var döda önskade många att de sprungit mycket mycket mera…"